Energieffektivisering lyfts fram som den självklara lösningen på klimatproblemen. Det låter handlingskraftigt men grundtanken är fel. Politikens uppgift är att sätta rätt spelregler. Priser ska spegla verkliga kostnader. Marknader ska fungera. Energieffektivisering är inget politiskt mål, den är resultatet av en bra energipolitik.
Det hävdas allt oftare att Sverige ”missar chansen” att leda energieffektiviseringen. I en nyligen publicerad debattartikel i Altinget kritiseras regeringen för otydliga mål och bristande ledarskap. Energieffektivisering beskrivs där som den snabbaste, billigaste och mest självklara lösningen på klimatproblemen, de höga elpriserna och ett alltmer ansträngt elsystem.
Det låter handlingskraftigt. Men det bygger på ett grundläggande tankefel. Energieffektivisering är nämligen inget mål i sig. Det är ett konceptuellt medel för att uppnå något annat. Vi använder energi för att skapa nytta: värme, ljus, transporter och produktion. Det är välfärd, lägre kostnader, leveranssäkerhet och lägre utsläpp som är de relevanta målen. Lägre energianvändning är bara önskvärd om den bidrar till dessa.













