Harmoni – kärnan i traditionell kinesisk kultur
(Foto: Clearwisdom.net)


Under den långa perioden av kinesisk civilisation har harmoni alltid ansetts vara en högt värderad dygd. Kineserna har alltid betonat harmoni, vilket omfattar grundläggande principer för naturen, samhället och mänskligheten. Den är också en förutsättning för att förbättra ens moral, skydda familjen, styra nationen och stabilisera världen. Harmoni är kärnan i traditionell kinesisk kultur.

Harmoni kan tolkas som det ideologiska begreppet för samvetsgrannhet, endräkt, fridfullhet och mildhet. Harmoni och lugn är kärnan i traditionell kinesisk kultur. Det harmoniska idealet mellan natur och människa antyder att människor skall respektera och uppskatta naturen och följa universums vägledande principer.

Förutom att respektera och skydda naturen, bör vi förstå att harmoni befrämjar alstring av alla levande varelser. När vi förbättrar oss som människor, kultiverar, borde vi ha ett fridfullt sinne. När vi har med andra att göra skall vi följa principen om harmoni, inte enhetligheten och inte heller ett ointelligent samförstånd. När ett land ska styras måste vi till fullo förstå att om administrationen fungerar väl kommer harmoni att uppnås bland folket och mellan naturen och människan.

Med andra ord måste människor kultivera sig själva på allvar, vara artiga hemma, respektfulla i affärer, vara lojala mot människor och behandla andra på ett sätt som de tycker om.

När Konfucius talade om harmoni sade han att folk borde uppföra sig i enlighet med principerna om “att hålla sig nära och lära sig av människor med dygd och medkänsla som bryr sig om människor medan de umgås med dem”. I Da Xue kan vi läsa att ”Alla från Himlens son till massorna av folket, måste fundera över sin personliga kultivering som roten till allt annat”. Med andra ord måste människor kultivera sig själva på allvar, vara artiga hemma, respektfulla i affärer, vara lojala mot människor och behandla andra på ett sätt som de tycker om.

Anständighet var en social norm

Konfucius sade att bara den som kultiverar dygd kan bli en gentleman istället för en småaktig person, och nå ett harmoniskt tillstånd och inte vara som alla andra utan bli mångsidig istället för att bli en anhängare. I Lunyu säger Konfucius ”När man använder anständiga regler, kommer lugn och ro att värderas högt”. Med andra ord bör anständighet gå före harmoni. Bara om vi bemästrar oss själva och återvänder till anständigheten, kan vi få en fridfull värld.

Anständighet ansågs vara en social norm i kinesisk historia. Den har två egenskaper. Den första är självbehärskning. Självbehärskning är så viktig att vi inte kan vara utan den när det gäller anständighet. Härigenom kan vi undvika intressekonflikter och socialt kaos vilka uppstår på grund av bristande anständighet. Den andra egenskapen är harmoni, vilken är kärnan i anständigheten. Anständighet är manifestationen av harmoni, den överensstämmer med principer för moral och rättvisa.

Till exempel var den forntida kejsaren Shun glad när han kunde hjälpa andra. Hans stora godhet gagnade ett stort antal människor. Han umgicks med vise män och höll sig borta från oärliga människor. En gång odlade han marken i Li-bergen och lät andra odla den bördiga jorden. Han fiskade i sjön Lei och lät andra fiska i de välskötta fiskevattnen. Han ledde hantverkare i keramik längs floden till att tillverka utsökta objekt i stället för att göra föremål med dålig kvalitet. Han genomförde fredliga strategier och tyglade de tre Miao-stammarna med dygd och lärde dem att undertrycka det onda och uppmuntra det goda.

Det var på grund av hans ödmjukhet och samvetsgrannhet såväl som hans kvaliteter av ärlighet och medkänsla som hans folk var väluppfostrat. Hela folket var medvetet om att de levde med en accepterad moralisk standard, så efter att människor levt tillsammans i ett år, bildades en gemenskap, en by grundades under det andra året, och en stad grundades under det tredje året. Eftersom regeringen var ärlig och politiken var transparent, levde alla grupper och stater fredligt tillsammans.

Förädla din moral och samhället blir mer harmoniskt

I forna tider värderades jämvikt och harmoni högt av människorna. I ”Läran om medelvägen” fastslås: ”Jämvikten är den stora roten ur vilken alla mänskliga handlingar i världen växer fram, och harmonin är den universella väg som alla bör eftersträva. Låt ett tillstånd av jämvikt och harmoni finnas i fullkomlighet, och en lycklig ordning kommer att råda i hela himlen och på jorden, och allt kommer att få näring och växa.”

Konfucianism betonade vikten av ärlighet, rättfärdighet och principerna för att förädla sin moral, skydda sin familj, styra sin nation och stabilisera världen. Dessa egenskaper har utvecklats från insidan till utsidan, från oss själva till andra, från människa till substanser, från när till fjärran och betonade att vi bör kultivera oss själva först och därefter får vi en fredlig värld. Om alla ständigt kan uppgradera sin moraliska standard och fullända sin personlighets kvaliteter för att bli en mild, blygsam, ödmjuk, flitig, samvetsgrann, noggrann, lojal och väluppfostrad person, då kommer samhället definitivt att bli mer harmoniskt och fridfullt.

Med ”strävan efter harmoni” avses återhållsamhet, lämplighet, balans och harmoni. Från meningen ”harmoni är fördelaktig för alla saker” i Förändringarnas bok, är balansen av Yin och Yang viktig för alla fyra årstider, för alla ting och statens långsiktiga stabilitet. Från talesättet ”Missämja måste lösas genom harmoni” av Zhang Zai, en filosof i norra Songdynastin, måste människor göra stora ansträngningar för att lösa konflikter och lösa krig med fredliga medel. Han sade: ”Qian nämns som far och Kun som mor. Människorna är obetydliga. Livsenergi ryms överallt.” Det vill säga människor är födda av himlens och jordens essens och deras kroppar är fyllda med livsenergi. Himlens och jordens essens bestämmer den mänskliga naturen.

Harmonin är en kontrollerande kraft som styr allt till att växa upp och förändras. Harmoni är ett tillstånd som bestämmer balansen mellan människor, varelser och naturen. Harmoni är baserat på moral och rättvisa och uppvisar en större strävan, som ett hav vilket innehåller tusentals små floder.

Harmoni men med olikheter

Forntidens kineser sökte efter harmoni men behöll olikheter. Ingen olikhet, ingen harmoni. Att söka efter harmoni men behålla olikheter används som en standard för att skilja ut en herre från en småaktig man i konfucianismen. ”Harmoni men olikhet” är att sträva efter en inre balans, inte enighet på ytan. Det är att erkänna skillnaden och mångfalden bland alla tingen. ”Samförstånd utan harmoni” är något annat, det är att undertrycka oliktänkande och eliminera skillnader, vilket leder till stagnation och förlust.

Till exempel sade en gång Jing Qi-Gong, kungen av Qi i Vår-och höstperioden (770 f.Kr. – 476 f.Kr.), att bara han och Liang Qiuju hade en harmonisk relation. En annan, minister Yanzi, sade:

– Jag tror inte det eftersom Liang Qiuju prisar dig utan anledning. Det är inte harmoni utan samförstånd. Det är som att laga en skål av din favoritsoppa, du måste balansera olika såser, salta om den blir smaklös eller tillsätta vatten om den blir salt.

Förhållandet mellan regenten och hans undersåtar bör följa samma väg. Om kungen gör en bra sak, ska ministrarna godkänna den. Om kungen gör en dålig sak, bör ministrar påpeka detta också. Endast på detta sätt kan landet ha fred och stabilitet. Men för att behaga dig håller Liang alltid med dig vare sig du har rätt eller fel. Att vägra påpeka meningsskiljaktigheter är inte att söka efter harmoni. Hur är det en fördel för dig och staten? Hans ord är tråkiga och ointressanta, precis som att bara tillsätta vatten till vatten och bara spela på en ton. Ingen skulle vilja ha det på det viset.

Skillnad mellan harmoni och samförstånd

Yanzi talade om den grundläggande skillnaden mellan ”harmoni” och ”samförstånd”. Regent och ministrar bör eftersträva harmoni baserat på fri opinionsbildning. Det är en perfekt förutsättning för att styra landet.

”Söka harmoni, men behålla olikheter.” En gentleman bör vara fördomsfri och tolerant mot andra. Han borde umgås med alla och aldrig gå med på att göra dåliga gärningar. En man utan dygd kommer att göra vinst på något sätt, rättvist eller dåligt. Han kommer inte att lyssna på olika åsikter och kommer att avsäga dem som inte håller med honom.

Konfucius kallade dem som håller med om allt utan att seriöst tänka efter, för ”Xiang Yuan”. Han sade, ”Xiang Yuan var en dygdens tjuv”. Han tyckte också att de tarvliga personerna var hycklare som alltid blev avvisade med förakt. Vad det gäller att bedöma moralen hos en människa, sade han att den ”inte bör baseras på att gilla och ogilla, utan på dygd. En gentleman kompromissar aldrig om rätt och fel när det gäller viktiga moraliska frågor”.

”Harmoni är att vara uppskattad”, ”vara snäll mot andra”, ”de välvilliga älskar andra” och andra traditionella filosofier har genom tidsåldrarna varit allmänt accepterade av det kinesiska folket i en anda av medmänsklighet och som etisk princip.

Idag kväver det Kinesiska kommunistpartiet (KKP) kritik och förslag, fabricerar sensationella lögner, vilket tvingar folk att bli tomma i huvudet för att samla sig mot KKP:s centralkommitté. KKP förleder det kinesiska folket att kämpa mot varandra, snedvrider den normala relationen mellan människa och människa, människa och natur, och människa och samhälle. KKP har förstört den traditionella kinesiska kulturen, moralen och trosuppfattningar, och uppmuntrar människor att kämpa mot himlen, jorden och naturen, i ett försök att föra in människor i en ofattbar gudlös existens. Vid denna avgörande tidpunkt i historien kan bara ett utträde ur KKP och dess underorganisationer återställa den traditionella kinesiska kulturen, och folket kommer att få en ljus framtid.