När denna krönika skrivs är det just en sådan dag som Hans Ruin (1891-1980) så väl beskriver i sin mest kända bok: ”Rummet med de fyra fönstren” (1940). ”Det var en dag i augusti. En sådan dag, då året liksom håller andan mellan sommar och höst.”

Hans Ruins son – professorn i statsvetenskap Olof Ruin – har berättat om sin far i boken ”Hans Ruin – en gränsöverskridare” (2009), utgiven på Atlantis förlag. Sonen menar att fadern var en gränsöverskridare i två avseenden. Han var uppvuxen i den finlandssvenska kulturkretsen, som då stod Sverige nära, och han besökte tidigt Sverige och skrev redan 1919 om ett besök: ”Uppsala – Du var härlig.” År 1946 flyttar Ruin till Sverige; han har avsagt sig en erbjuden filosofiprofessur i Åbo och börjar undervisa i estetik och litteratur vid Lunds universitet. Detta sker efter stor vånda, då filosofen och skriftställaren är en portalfigur inom den finlandssvenska kulturkretsen, och tiderna i Finland, åren efter kriget, är svåra – ett kommunistiskt maktövertagande kan inte uteslutas och även om så inte blev fallet har grannen i öster stort inflytande över det mesta, inklusive kulturlivet.

Hans Ruin återvänder dock under hela sitt liv till Finland – till Härligö, en skärgårdsö som ligger cirka sex mil från Helsingfors. Där tillbringar han sina somrar i 75 år. Där fiskar, seglar och skriver han tre månader om året. Ön kom i familjens ägo av en slump, då hans far tagit fel på en tågtid. Den förre ägaren – bryggaren Bäck, som var ett original – hade blivit dräpt, och hans finskspråkiga hushållerska hade drunknat.