loadingBild från den så kallade stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021. Händelsen är ett exempel på hur folkopinionen kan formas, menar skribenten. Foto:  Brent Stirton/Getty Images
Bild från den så kallade stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021. Händelsen är ett exempel på hur folkopinionen kan formas, menar skribenten. Foto: Brent Stirton/Getty Images
Debatt

Hård regeringskontroll kan underminera demokratin

Philippe Bohström

Av Hitlers manipulation och väg till makten kan vi dra lärdomar och lyfta fram ett varnande exempel för att inte riskera att underminera demokratin. Ett annan exempel är politikers och lobbyorganisationers användande av identitetspolitik och cancelkultur för att tysta motståndare, skriver arkeologen och författaren Philippe Bohström.

I en skrämmande spegling av hur regeringars överkontroll kan urholka demokratin, finner vi Hitler som ett varnande exempel. Hans strategi, som var djupt rotad i antisemitisk ideologi, utgör en obehaglig hågkomst för hur stater kan misslyckas med att upprätthålla medborgerliga rättigheter.  Hitler uppviglade den tyska befolkningen mot judar genom att först rikta in sig på judiska bankirer, som blev en symbol för den rika eliten. Hans ursprungliga fokus på klasskamp förändrades gradvis till att inkludera företagsägare för att sedan inkludera alla judar i Tyskland. Utmålandet av judarna som folkets fiender blev ett effektivt verktyg för nazisternas väg till makten.

Även om Hitlers antisemitiska kampanj var djupt förankrad i ras­ideologi och konspirationsteorier, var det hans mästerliga användning av propaganda som verkligen cementerade hans inflytande över den tyska befolkningen. Till exempel utnyttjade han effektivt riksdagshusbranden i Berlin den 27 februari 1933. Genom att skylla branden på kommunister kunde Hitler framställa sig själv som en ledare som var under attack, och därmed skapa legitimitet för den nazistiska rörelsen.

Denna taktik påminner om Hitlers strategi.

En parallell kan dras till händelserna kring Kapitoliumstormningen den 6 januari 2021, som ger oss en oroväckande påminnelse om hur regeringsövergrepp och selektiv rättvisa kan användas för att forma folkopinionen. De ledande demokraterna Nancy Pelosi och Chuck Schumer stämplade händelsen som en ”väpnad revolt”, trots att FBI-rapporterna visade att endast ett fåtal var beväpnade. Till följd har över tusen individer blivit åtalade för handlingar som att ha tagit selfies inne i kongressens lokaler. Återigen råder det inget tvivel om att ett fåtal var beväpnade med handeldvapen och rörbomber, men det rörde sig knappast om en väpnad revolt i stor skala. Demokraternas narrativ tangerar farligt historisk propaganda där man manipulerar allmänhetens uppfattning för politisk vinning, och för att förstärka sin maktposition.

Ett annan exempel är politikers och politiska lobbyorganisationers utnyttjande av identitetspolitik och cancelkultur för att tysta motståndare. Denna taktik påminner om Hitlers strategi att använda sig av marxistisk retorik om jämställdhet för att vinna anhängare. Den rådande trenden med utfrysningskultur, en modern form av ostracism, samt den nya normen av att censurera individer under täckmantlar av godhet och främjande av social rättvisa liknar den intolerans vi bevittnat i totalitära stater.

Hermann Görings reflektioner under Nürnbergrättegångarna är en kuslig påminnelse om hur ledare kan vrida och vända på folkopinionen till sin fördel. Han avslöjade att människor, oavsett om de lever i en demokrati eller diktatur, kan ledas till att följa sina ledare genom att man spelar på deras rädsla. Han förklarade för Gustav Gilbert varför människor följde Hitler: ”Varför? Naturligtvis, vill inte folket ha krig. Varför skulle någon fattig sate på en gård vilja riskera sitt liv i ett krig när det bästa han kan få ut av det är att komma tillbaka till sin gård i ett stycke? Naturligtvis vill de vanliga människorna inte ha krig, varken i Ryssland, i England, i Amerika eller för den delen i Tyskland. Det är förstått.”

Men, trots allt, är det landets ledare som bestämmer politiken och det är alltid enkelt att dra med sig folket, oavsett om det är en demokrati, en fascistisk diktatur, ett parlament eller en kommunistisk diktatur. När Göring konfronterades med att folket i en demokrati har ett visst inflytande genom sina valda representanter svarade han: ”Åh, det är bra, men röst eller ingen röst, folket kan förmås att utföra ledarnas vilja. Det är enkelt. Allt du behöver göra är att säga till dem att de blir attackerade, och fördöma pacifisterna för brist på patriotism och utsättande av landet för yttre fara. Det fungerar på samma sätt i vilket land som helst.”

Denna historiska kontext understryker farorna med staters överkontroll och belyser vikten av vaksamhet för att bevara demokratin och individuella friheter. Genom att förstå och känna igen dessa taktiker kan vi bättre skydda oss mot undergrävningen av demokratiska principer och intrång i personliga friheter.

Philippe Bohström  
Arkeolog och författare

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loadingBild från den så kallade stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021. Händelsen är ett exempel på hur folkopinionen kan formas, menar skribenten. Foto:  Brent Stirton/Getty Images
Bild från den så kallade stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021. Händelsen är ett exempel på hur folkopinionen kan formas, menar skribenten. Foto: Brent Stirton/Getty Images
Debatt

Hård regeringskontroll kan underminera demokratin

Philippe Bohström

Av Hitlers manipulation och väg till makten kan vi dra lärdomar och lyfta fram ett varnande exempel för att inte riskera att underminera demokratin. Ett annan exempel är politikers och lobbyorganisationers användande av identitetspolitik och cancelkultur för att tysta motståndare, skriver arkeologen och författaren Philippe Bohström.

I en skrämmande spegling av hur regeringars överkontroll kan urholka demokratin, finner vi Hitler som ett varnande exempel. Hans strategi, som var djupt rotad i antisemitisk ideologi, utgör en obehaglig hågkomst för hur stater kan misslyckas med att upprätthålla medborgerliga rättigheter.  Hitler uppviglade den tyska befolkningen mot judar genom att först rikta in sig på judiska bankirer, som blev en symbol för den rika eliten. Hans ursprungliga fokus på klasskamp förändrades gradvis till att inkludera företagsägare för att sedan inkludera alla judar i Tyskland. Utmålandet av judarna som folkets fiender blev ett effektivt verktyg för nazisternas väg till makten.

Även om Hitlers antisemitiska kampanj var djupt förankrad i ras­ideologi och konspirationsteorier, var det hans mästerliga användning av propaganda som verkligen cementerade hans inflytande över den tyska befolkningen. Till exempel utnyttjade han effektivt riksdagshusbranden i Berlin den 27 februari 1933. Genom att skylla branden på kommunister kunde Hitler framställa sig själv som en ledare som var under attack, och därmed skapa legitimitet för den nazistiska rörelsen.

Denna taktik påminner om Hitlers strategi.

En parallell kan dras till händelserna kring Kapitoliumstormningen den 6 januari 2021, som ger oss en oroväckande påminnelse om hur regeringsövergrepp och selektiv rättvisa kan användas för att forma folkopinionen. De ledande demokraterna Nancy Pelosi och Chuck Schumer stämplade händelsen som en ”väpnad revolt”, trots att FBI-rapporterna visade att endast ett fåtal var beväpnade. Till följd har över tusen individer blivit åtalade för handlingar som att ha tagit selfies inne i kongressens lokaler. Återigen råder det inget tvivel om att ett fåtal var beväpnade med handeldvapen och rörbomber, men det rörde sig knappast om en väpnad revolt i stor skala. Demokraternas narrativ tangerar farligt historisk propaganda där man manipulerar allmänhetens uppfattning för politisk vinning, och för att förstärka sin maktposition.

Ett annan exempel är politikers och politiska lobbyorganisationers utnyttjande av identitetspolitik och cancelkultur för att tysta motståndare. Denna taktik påminner om Hitlers strategi att använda sig av marxistisk retorik om jämställdhet för att vinna anhängare. Den rådande trenden med utfrysningskultur, en modern form av ostracism, samt den nya normen av att censurera individer under täckmantlar av godhet och främjande av social rättvisa liknar den intolerans vi bevittnat i totalitära stater.

Hermann Görings reflektioner under Nürnbergrättegångarna är en kuslig påminnelse om hur ledare kan vrida och vända på folkopinionen till sin fördel. Han avslöjade att människor, oavsett om de lever i en demokrati eller diktatur, kan ledas till att följa sina ledare genom att man spelar på deras rädsla. Han förklarade för Gustav Gilbert varför människor följde Hitler: ”Varför? Naturligtvis, vill inte folket ha krig. Varför skulle någon fattig sate på en gård vilja riskera sitt liv i ett krig när det bästa han kan få ut av det är att komma tillbaka till sin gård i ett stycke? Naturligtvis vill de vanliga människorna inte ha krig, varken i Ryssland, i England, i Amerika eller för den delen i Tyskland. Det är förstått.”

Men, trots allt, är det landets ledare som bestämmer politiken och det är alltid enkelt att dra med sig folket, oavsett om det är en demokrati, en fascistisk diktatur, ett parlament eller en kommunistisk diktatur. När Göring konfronterades med att folket i en demokrati har ett visst inflytande genom sina valda representanter svarade han: ”Åh, det är bra, men röst eller ingen röst, folket kan förmås att utföra ledarnas vilja. Det är enkelt. Allt du behöver göra är att säga till dem att de blir attackerade, och fördöma pacifisterna för brist på patriotism och utsättande av landet för yttre fara. Det fungerar på samma sätt i vilket land som helst.”

Denna historiska kontext understryker farorna med staters överkontroll och belyser vikten av vaksamhet för att bevara demokratin och individuella friheter. Genom att förstå och känna igen dessa taktiker kan vi bättre skydda oss mot undergrävningen av demokratiska principer och intrång i personliga friheter.

Philippe Bohström  
Arkeolog och författare

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024