Nobelpriset som hinder för författarskapet är en myt, säger forskningen. Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah instämmer.
– Det var ingen börda, det handlar om att hitta tid för att skriva.
I stället för att tala om prestationsångest beskriver han priset som ”väldigt uppmuntrande”. Dessutom gjorde det läsare nyfikna världen över; hans romaner trycktes i nya upplagor och översättningar. ”En ganska underbar process" för vilken författare som helst, enligt Gurnah.
– Skrivprocessen är densamma, att skriva är fortfarande att skriva, det gjorde ingen skillnad för mig att någon hade sagt att ”ditt arbete är ganska okej trots allt". Jag måste fortfarande göra det.
Vissa författare – som Philip Roth – deklarerar offentligt att de har gått i pension, konstaterar Abdulrazak Gurnah. "Varför, varför tala om det för oss? 'Fortsätt leva ditt liv bara'", resonerar han själv. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Men någon liten baksida finns det kanske?
– Inget var dåligt. Verkligen inte. Resandet är uttröttande, men det har inget att göra med själva priset, det är så resandet ser ut numera.
Duckat
Inte heller årets pristagare László Krasznahorkai verkar klaga men har efter tillkännagivandet så här långt duckat offentliga framträdanden.
– Människor svarar på de här sociala sakerna på olika sätt, vissa vill bli lämnade i fred, jag vill såklart bli lämnad i fred när jag vill vara i fred, men det är inte det viktigaste. Om nya upplagor kommer ut är jag glad över att få möta läsarna, till en viss gräns såklart.
Sverigebesöket är inbokat med anledning av hans roman, ”Stöld” – den första efter Nobelpriset. Den var påbörjad redan innan och det svåra har varit att hitta sammanhängande skrivtid, berättar han. Men inte heller den situationen var ny.
– Under hela mitt yrkesliv hade jag två jobb, jag var akademiker och skrev fiktion.
Oskyldig
”Stöld” utspelas i Tanzania som Gurnah ”inte kan skaka av sig”. I centrum står Karim, Bader och Fauzia, tre unga personer ”utan fribiljetter” som Gurnah uttrycker det. Sämst utgångsläge har Bader som blir oskyldigt anklagad för just stöld.
– Han är föräldralös, han är tjänare, han får inte gå i skolan. Han måste lita till det han ser och kan förstå men det skulle inte räcka om det inte vore för den medkänsla han möter. Vi behöver andra som hjälper oss.
”Stöld” handlar också om turismen på Zanzibar och Gurnah tydliggör bråddjup mellan sina huvudpersoner och biståndspersonal eller turister. En brittisk volontärtjej ser till att ha ett erotiskt semesteräventyr med den olycklige familjefadern Karim vars äktenskap kanske hade kraschat ändå.
– Vissa läsare har sagt att de hatar henne, säger Gurnah som ville skildra hur turismen öppnar för ”nya förförelser”.
– Hon tänker inte på att hon bryter upp människors liv, hon tänker på sig själv, som värst är hon egoist.
