Sverige befann sig plötsligt i centrum av en internationell diplomatisk kris. Ett strategiskt vägval håller på att formas, men mer genom handling än genom öppna politiska beslut.
När USA till slut backade från sin mer drastiska hållning i frågan om att ta kontroll över Grönland blev det tydligt att den konfrontativa retoriken i första hand var ett förhandlingsmedel, avsett att pressa Europa att gå USA till mötes i Arktis.
Det visade sig att även Sverige och Europa kan spela samma spel, där offentliga utspel används som hävstång i internationella intressekonflikter. Försvarsminister Pål Jonson slog fast att de ryska och kinesiska hoten mot Grönland hade överdrivits från amerikanskt håll, eftersom området bevisligen inte är översvämmat av ryska och kinesiska fartyg. Parallellt skickades europeiska trupper till Grönland. Den begränsade styrkan var dock inte där för att möta någon främmande invasionsstyrka, utan för att sända en politisk signal och markera motstånd mot Trumps linje.











