Linn Grant har majorladdat med att vinna SM-guld ihop med sin pappa – på lilla Snöå GK i Dalarna. Kanske var det precis vad hon behövde.
– Det var jättemysigt och gav lite perspektiv på mitt eget spel, säger hon inför Evian Championship.
För tre veckor sedan var golf däremot inte särskilt mysigt. Linn Grant hade precis spelat PGA-mästerskapet och missat kvalgränsen för sjätte gången på bara några månader.
På Instagram öppnade Grant upp och berättade om den för henne obekanta känslan av att famla runt i mörkret under så lång tid.
– Det var skönt att bara skriva av sig lite. Känslosamt var det väl, men kanske inte så uppgivet som det kunde tolkas. Mer bara att det är sjukt frustrerande när man känner att man gör bra saker och spelar bra, men ändå inte får till det, säger Grant till TT.
Annorlunda uppladdning
När vi träffas har hon precis avslutat ett inspelsvarv inför veckans major, som avgörs med storslagen utsikt från sluttningarna på franska sidan av Genèvesjön.
Som uppladdning har hon varit hemma i Sverige och ”nollställt”, som hon själv uttrycker det.
Det var välbehövligt.
– Jag kan bli lite hård mot mig själv ibland. Det har gått väldigt bra de här åren när jag har varit proffs, sedan helt plötsligt kommer det en liten ”bump” på vägen och då är det lite svårt att skaka av sig det, säger 26-åringen.
Några proffstävlingar har hon inte spelat sedan PGA-mästerskapet. I stället drog hon och pappa John upp till Dalarna och vann SM i klassen ”två generationer mixed”.
– Sedan vi spelade senast, för kanske sju år sedan, så har pappa kollat varje år – ”kan vi åka och spela i år”?
Den här gången blev svaret från dottern ja och en världsstjärna dök därför upp i startfältet.
– Man inser då att det inte alltid är så jädra enkelt här ute (på touren). När man åker till Snöå GK eller spelar hemma och lattjar lite – och banorna är lätta i förhållande till här – då går det ju bra. Man får en check på att det inte är spelet (som är fel), utan att det är svårt på touren och att det kan ta på psyket ibland.
Stark ger inspiration
Det finns andra ljusglimtar att tänka tillbaka på inför den fjärde av årets fem majors. Som att Linn Grant så sent som i början av juni lyckades trycka in en niondeplats i US Open bland alla missade kvalgränser, samtidigt som jämnåriga parhästen Maja Stark stod som segrare i majorn.
– US Open är de tuffaste förhållanden vi spelar i och då var jag ändå topp tio. Det var skitkul att få vara där med Maja när hon vann och det inspirerar ju, samtidigt som det ger den där lilla nålen i ögat och känslan att ”fan, jag hade velat vara där som vinnare”.
Du tror att du kan vinna den här veckan?
– Ja, det tror jag. Jag slår bollen jättebra och personligen tycker jag att den här banan är jättekul att spela. Den är krävande från tee och knixig, den kräver helt klart bra spel.
Som stöd ute på banan har Grant pojkvännen Pontus Samuelsson, som också varit hennes caddie den senaste tiden.
– Det är skönt tycker jag, men många hade kanske sagt tvärtom. Det hjälper mig att få lite mer perspektiv på det och jag kan säga till honom exakt hur jag känner. Att fan, nu känns det skit liksom. Då har man någon bredvid sig som säger ”men jag tycker om dig ändå”.
