Ett enstaka inlägg i sociala medier tycktes få den dittills relativt sömniga valrörelsen att i stället spåra ur: Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg pekades ut av Richard Jomshof (SD) som quisling. Reaktionen blev en mediestorm där starka fördömanden haglade, och även statsminister Ulf Kristersson (M) tog till orda och kallade utspelet oacceptabelt, osmakligt och oanständigt. Magdalena Andersson (S) sade sig uppfatta inlägget som hotfullt. Lindberg själv sade att en gräns hade passerats.
Att utpekas som quisling är onekligen en allvarlig anklagelse. Uttrycket härstammar från norrmannen Vidkun Quisling, som dömdes till döden för bland annat landsförräderi efter att ha kollaborerat med den tyska ockupationsmakten under andra världskriget. Det finns en anmärkningsvärd inkonsekvens i att just detta begrepp anses överskrida en gräns i den politiska debatten, medan anklagelser om att direkt företräda nazistisk ideologi har förekommit i svensk debatt i årtionden. Säkerligen spelar demonstrativ politisk upprördhet en roll här – vi befinner oss trots allt mitt i en valrörelse. Men det är troligtvis inte hela förklaringen till att en gräns ansågs ha passerats i just detta fall.
Vad som sannolikt också spelar in är den närmast universella uppfattningen att förräderi – att kollaborera med fienden eller på annat sätt vända sig mot den egna sidan – är ytterst moraliskt förkastligt. Förräderi kan därför uppfattas som något allvarligare än att företräda en främmande och i sig förkastlig politisk ideologi inom ramen för den svenska demokratin.










