Svensk miljöpolitik drivs allt oftare utan att man väger in konsekvenserna för människor och egendom. Från vindkraft som sänker fastighetsvärden, via överimplementerade EU-krav som torrlägger sjöar, till aktivism som stoppar laglig markanvändning – äganderätten urholkas och förtroendet för staten hotas.

I Sverige slarvar vi ofta med att utreda konsekvenserna av politiska beslut, särskilt när höga miljöambitioner ställs mot en grundläggande rättig­­het som äganderätten. Det leder till onödiga konflikter och riskerar att undergräva både förtroende och välstånd. Kan vi förena god miljö­politik med respekt för ägande­rätten? Flera aktuella exempel tyder på att vi misslyckas med detta. Klåfingriga myndighetsbeslut, överdriven EU-reglering och aktivister som ser sig stå över lagen kan utgöra ett hot mot den svenska välfärden.

Ett belysande exempel är Energi­myndighetens beslut nyligen att peka ut stora områden som riksintresse för vindkraft, direkt på kartan och utan ordentlig konsekvensanalys. Boverket har tidigare protesterat mot alltför vidlyftiga utpekanden av riksintressen, då man befarar att beslutet medför stora problem för många människor och förlorade fastighetsvärden. Tidigare forskning visar nämligen tydligt att vindkraftverk kan påverka värdet i negativ riktning på närliggande fastigheter. Vissa hus riskerar rentav att bli osäljbara. Skatteverket har till och med börjat sänka taxeringsvärdet på bostäder nära vindkraftsparker, vilket bekräftar att värdeminskningen är reell. Trots detta tycks myndigheterna ha ignorerat konsekvenserna för drabbade markägare. Att driva klimat­omställningen genom vindkraft måste ske med respekt för män­niskors egendom och livsmiljö, annars förloras medborgarnas förtroende.