En SVT-serie (i sex delar!) om ungdomskanalen ZTV leder till denna tanke: Vill man lyckas i tv gäller det att ha tur och växa upp i rätt tid.
I Sverige kan man tala om tre eller möjligen fyra kullar av tv-medarbetare.
Som i andra industriländer började det ungefär ett decennium efter kriget: I mitten av 1950-talet värvades lämpade radiomedarbetare till utbildningar i television. Redan etablerade herrar som Lennart Hyland och Åke Falck fick förstärkning av ungdomar som Karin Sohlman (senare Falck) och Arne Weise. De lärde sig mediet i tämligen trygg takt. Vissa, men långt ifrån alla, specialiserade sig på en viss sorts program. En bit in på 1960-talet hade de lärt sig tekniken till den grad att många program fortfarande tål att ses. (Underhållningsserien ”Estrad” och en rad reportage från Israel och Palestina är ett par exempel.)











