Artificiell intelligens (AI) har nyligen blivit tillgängligt för gemene man i och med gratis tillämpningar av stora språkmodeller. Även om dessa verktyg kan göra livet enklare i många sammanhang står det klart att de inte handlar om intelligens i klassisk bemärkelse. Kanske en grundbult i teorin för logik gör verklig AI omöjlig.
”Vilket skulle bevisas!” Orden fungerar som en trumpetfanfar för den som älskar geometri och som ett piskrapp för den som inte fascineras av Euklides Elementa. Den av de gamla grekiska filosoferna som överlevt längst intellektuellt var definitivt Euklides. Hans vetenskapliga upptäckter har, till skillnad mot de flesta av de andra berömdheternas, faktiskt klarat tidens tand. Han sammanfattade (om det nu är rätt ord för ett verk i flera tjocka band) allt känt vetande om geometri. Innehållet står sig än, och lär komma att göra det intill domedagen.
Vi vet idag att Euklides geometri stämmer inom de gränser Euklides satte upp. Själv trodde han nog att de gränserna var sista ordet och att hans geometri därmed var komplett. Sedan 1800-talet vet vi att det finns andra geometrier, om man ändrar lite på Euklides spelregler. Faktum är att Euklides visade vägen till detta, troligen omedvetet, men han kanske hade någon slags föraning om möjligheten. Hans geometri byggde nämligen på fem spelregler, där de fyra första var klart och enkelt beskrivna, men den femte var betydligt rörigare formulerad. Just genom att ändra denna femte regel kunde man, över två tusen år efter Euklides, göra den första verkligt betydande utvidgningen av geometrin utanför Euklides territorium.










