Att ”frysa” ett annat lands finansiella eller reella tillgångar för att försöka tvinga fram någon form av ändrat beteende är inte alldeles ovanligt. Men åtgärden kommer med ett pris.
”Frysningen” innebär att ett land, en grupp länder eller till och med FN, kan välja att sätta press på en regim i ett land som man anser agerar i strid med de mänskliga rättigheterna eller på annat sätt agerar i strid med internationell rätt. Syftet med sådana åtgärder är då att skapa så stora ekonomiska problem för det aktuella landet/regimen, att man väljer att korrigera sitt beteende i önskad riktning.
Om den på detta sätt sanktionerade jurisdiktionen anser sig vara orättvist behandlad försöker man vanligtvis att svara med liknande motåtgärder, för att vända på effekten. Sanktioner av det här slaget tenderar därför att bli ett slags eskalerande kallt krig, med en uppenbar risk för att utvecklas till ett öppet krig mellan parterna, om inte en av dem är klart underordnad den andra i fråga om militär styrka och resurser i övrigt.
