Nästan alla tycks, åtminstone känslomässigt, uppfatta ”My Way” som Frank Sinatras självporträtt i sångform; ett slags musikaliskt testamente där en man på sin ålders höst tittar tillbaka med värdighet, trots och lugn. Texten förefaller så naturligt sammanvuxen med Sinatras röst och persona att många fortfarande tror att han själv skrev den. I själva verket var ”My Way” resultatet av en enda natt vid en IBM-skrivmaskin i New York, då en 26-årig Paul Anka försökte fånga tonfallet, rytmen och självkänslan i Sinatras språk efter att hans vän och idol just förklarat att han skulle sluta med showbusiness.
Det var efter en middag i Miami som Sinatra, mitt i ett uppbrott med Mia Farrow och trött på tidens förändrade musikscen, lutade sig mot Anka och sade: ”Jag slutar med branschen. Jag gör ett album till och du har aldrig skrivit något åt mig.” Orden träffade Anka. Han åkte hem, satte sig vid skrivmaskinen klockan ett på natten och började skriva ”som om Frank själv skrev orden”. Han beskrev senare ögonblicket som: ”Det var en andlig stund. Jag visste att det var något annat än allt jag skrivit tidigare.”
