Vad är en bonde värd? Inte mycket. I praktiken förväntas svenska lantbrukare leverera mat, energi, miljöskydd och beredskap – men ges minimala resurser, kortsiktiga stöd och höga krav från politiken, EU och marknaden. Samtidigt exploateras deras mark av infrastruktur, städer och billig import, medan handeln och städerna inkasserar vinsterna. Bristen på nötkött är ingen överraskning, utan en konsekvens av årtionden av systematiskt misskött jordbrukspolitik.

Det finns inte förutsättningar att driva ett lantbruk i Sverige idag. Bönderna pressas från många olika håll. Bristen på nötkött är inte förvånande, inget mysterium, utan en konsekvens av låga producentpriser, höga kostnader för foder, diesel, el och gödsel. Lägg därtill regelbördor och osäkerhet genom politiska svängningar. Värst är att djurvälfärden styrs av opinionen, menar Stefan Gård, mjölkbonde och styrelsemedlem i Jordbruksverket. Det går inte att bedriva en verksamhet som styrs av politiker som styrs av opinionen. Han tar kalvarna som exempel: Kravet är att de ska ut på bete direkt, fast de mår bättre av att stå inne och få rätt foder och växa sig starka innan de släpps ut. Kraven på djurens välfärd innebär stora utgifter.

Strukturförändringar är också påfrestande. Kraven kommer från EU, svenska politiker håller med och driver på för större och färre gårdar, vilket i sin tur innebär större investeringar, större risker och ofta att generationsväxlingen uteblir. Till det kommer kortsiktiga stöd, otydliga signaler om framtiden och ingen långsiktighet. Staten och kommunerna har stora intressen av den bördiga jordbruksmarken – de tar lite eller ingen hänsyn till de lantbrukare som drabbas