Det råder nyhetstorka i sommar trots att det är valår. Det slog mig plötsligt att jag under de senaste månaderna faktiskt har glömt bort Centerpartiet. Det kändes inte helt bra, men till mitt försvar har partiet återigen placerat sig i ett ingenmansland med sin dröm om den breda mitten. Dessutom sänder partiledningen ständigt ut dubbla budskap.
Magdalena Andersson är Centerns ”mest sannolika” statsministerkandidat, men partiet är inte helt enat i frågan. Det är enklare att beteckna Centern som höger än som vänster om vi analyserar deras politik. Partiet har under många år utvecklat en marknadsliberal ekonomisk politik, som betonar konkurrenskraft, effektivisering och internationell konkurrens som gynnar de mest produktiva företagen.
Samtidigt är det småföretagarnas största försvarare. Hur går det ihop? Det är också generellt mer positivt till en flexibel arbetsmarknad och vill att parterna ska ha ett större ansvar än staten. Den linjen har ofta varit mer långtgående än Moderaternas. Samtidigt försöker partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist fortfarande uppfattas som landsbygdens röst. Det skapar en spänning. Den marknadsliberala politiken gynnar inte mindre jordbruk i skogs- och mellanbygder, och tuffast är det i norra Sverige.
