Att kunna betala med kontanter för nödvändiga varor och tjänster har blivit en allt större utmaning. För äldre och en stor grupp i samhället utan tillgång till digitala betalsystem är kontanter fortfarande avgörande.
Kontanternas ställning hotas på flera fronter, inte minst genom att bankerna aktivt agerar för att minska kontanthanteringen och få privata betalningar att hanteras via de betaltjänster som bankerna tjänar pengar på. Många butiker, restauranger, myndigheter, vården och parkeringsföretag med flera gör allt för att försvåra eller omöjliggöra kontant betalning, till förmån för digitala lösningar. Det är inte den enskilde som väljer hur man vill betala i dag, utan man är oftast hänvisad till säljarens godtycke när det kommer till att välja betalningssätt.
Riksbankslagens 4 kapitel §12 föreskriver: ”Kontanter och beredskapspengar är lagliga betalningsmedel.” Men det gäller inte om säljaren väljer att inte acceptera kontanter, eftersom lagen är dispositiv, det vill säga att den kan avtalas bort. Svensken i gemen fogar sig ofta i denna ordning, och anpassar sina betalningsrutiner efter handlarnas besked ”kontantfri butik” vid entrén, i stället för att välja att handla där kunden får avgöra hur man vill betala: kontant, med kort eller någon form av digitalt betalningsalternativ.
