Hundratusentals människor flyr striderna i Sydsudan. I grannlandet Uganda slussas de snabbt ut i samhället med hjälp av jordlotter, byggmaterial och matransoner.

Systrarna Nyamai Manyang, 15, och Nyabob Manyang, 6, sitter i skuggan och håller varandra i händerna. De flydde från sitt hem i Sydsudan för några veckor sedan efter att ha tvingats bevittna när deras pappa blev dödad. I tumultet tappade de bort sin mamma och sina yngre bröder.

Nu väntar de på att få åka från Nyumanzi i norra Uganda till sitt permanenta boende.

– Soldaterna kom. Jag har sett människor dödas. Jag tänker mycket på det och mår inte så bra. Jag saknar mamma, säger Nyamai Manyang.

Systrarna är inte ensamma. Sedan konflikten i Sydsudan inleddes 2011 har över två miljoner människor tvingats på flykt.

Omedelbar flyktingstatus

Ugandas immigrationspolitik har beskrivits som den mest generösa i världen. I norr yttrar sig detta i att ett område något större än Dalarna rymmer drygt 135 000 flyktingar – nästan lika många som Sverige tog emot förra året.

– Uganda har alltid haft en öppen flyktingpolicy. Det var inte länge sedan landet var mitt uppe i ett inbördeskrig och de själva tvingades fly, säger Charnelle Atti, fältarbetare för Lutherska världsförbundet i Adjumani.

Väl i Uganda har flyktingarna rätt att omedelbart börja jobba och röra sig fritt över hela landet. Efter maximalt 21 dygn på transitboende får sydsudaneserna komma till permanenta bosättningar.

De tilldelas en jordlott, byggmaterial samt matransoner från FN en gång i månaden.

– Meningen är att de ska bli självförsörjande i takt med att fler flyktingar kommer hit och matransonerna minskar.

Låg standard

De frodiga mangoträden bildar en skarp kontrast till den röda jorden. Kvällen är kylig och 29-åriga Margret Aslo drar koftan tätare om sig. Hon flydde från Sydsudan för tre år sedan med sin son efter att soldater öppnat eld i hennes by. På gatan hittade Margret Aslo grannens dotter, gråtande och utan föräldrar. I dag tar hon hand om flickan som sitt eget barn. Maken vet hon inte om han lever.

– När de skjuter ser du dig inte om, du bara springer, säger hon.

Margret Aslo bor i Boroli, en relativt liten bosättning med 7 700 invånare. Hyddan med halmtak har hon byggt själv och kassan drygas ut genom att sälja delar av matransonen på marknaden. På så sätt får hon råd att betala barnens skolavgifter.

Trots att hon befinner sig i trygghet kan hon inte låta bli att tänka på livet före flykten.

– Livet på flykt var hårt och jag känner mig säker här, men jämfört med Sydsudan är standarden väldigt låg.

I början mådde Margret Aslo så dåligt att hon funderade på att ta sitt liv. Nu får hon sedan en tid tillbaka stöd i form av gruppterapi.

– Innan kunde jag inte röra mig, men nu kan jag till och med vara ute bland folk igen.

Land till alla

Jämfört med det höga tonläget i flyktingdebatten i Europa är sydsudanesernas relation till värdlandet och dess befolkning avslappnad.

– Vi känner oss väl mottagna. Det finns så mycket land här att det räcker till alla, säger 36-åriga Abuk Achiek som flydde från Sydsudan för två år sedan.

Nu bor hon i Nyumanzi, en bosättning med drygt 29 000 invånare. Liksom många andra är hon frustrerad över fattigdomen i norra Uganda.

Men migranterna har det ändå bättre än många ugandiska familjer. Vissa har till och med anlagt en gräsmatta eller byggt en ankdamm.

Frågan är hur länge marken räcker. I Sydsudan finns en haltande fredsprocess, men konflikten ser inte ut att upphöra inom snar framtid. Flyktingströmmarna har åter börjat öka.

Bakgrund: Konflikten i Sydsudan

Sydsudan blev självständigt från Sudan 2011. För att delningen överhuvudtaget skulle kunna förverkligas beslutade ledningarna i norr och söder att lägga en rad olösta konflikter på is och fortsätta förhandlingarna efter självständigheten. Det dröjde dock inte länge förrän strider återigen blossade upp, bland annat angående den lukrativa rätten till oljan i gränstrakterna. 2013 utvecklades maktkampen inom regeringen och gammal rivalitet mellan de två största folkgrupperna dinka och nuer till inbördeskrig. Miljontals människor drevs på flykt och all ekonomisk och social utveckling stannade av. Massmord, våldtäkter, utomrättsliga avrättningar och tvångsrekrytering av tusentals barnsoldater blev vardagsmat. Statschefen Salva Kiir är dinka och hans främste rival, den före detta vicepresidenten Riek Machar, är nuer. Sommaren 2014 varnade FN för den värsta matbristen i världen och omvärlden började tappa tålamodet med de sydsudanesiska ledarna. Inför hot om FN-sanktioner skrev ledarna i augusti 2015 under ett fredsavtal. Försoningsarbetet har dock gått i stå och på flera håll har striderna fortsatt. Andra folkgrupper ser sig inte omfattas av fredsavtalet och har fortsatt att strida. Mer än 200 000 flyktingar har tagit sig till Uganda respektive Sudan. 300 000 har tagit sig till Etiopien och 50 000 har tagit sig över gränsen till Kenya. I Adjumani i norra Uganda registrerades fram till den 10 mars i år 13 535 flyktingar, jämfört med 22 711 under hela 2015. Källa: Landguiden och LWF