”Så låg bevisning som det nu är i våra domstolar, det pratas det inte om…” ”Det är den mest rättsosäkra straffrättsliga lagstiftningen vi har…” ”Det är förfärligt. Det är på bekostnad av rättssäkerheten. Fler oskyldigt dömda helt enkelt”. Dessa ord uttalades av före detta justitieminister Thomas Bodström, advokatsamfundets före detta ordförande Bengt Ivarsson och Josef Zila, professor i straffrätt. De talar om rättsosäkerheten i våldtäktsmål. 

Århundradet är ännu ungt, men redan idag är våldtäktsdomarna en stark kandidat för att bli århundradets rättsskandal. Ingen vet hur många som dömts oskyldiga de senaste åren. Enligt Brottsförebyggande rådets rapport 2025:3 grundades mellan 28 och 39 procent av alla domar uteslutande på muntlig bevisning, och 84 procent av de tillfrågade advokaterna ansåg att rättssäkerheten försämrats sedan samtyckeslagen infördes 2018. Straffet är vanligtvis fyra års fängelse, en halv miljon i skadestånd och livslång skam. 

Efter att lagen införts ökade antalet domar kraftigt, och vi har sedan dess haft cirka 370 våldtäktsdomar (grov, mindre grov, normalgrad, oaktsamhet) per år. Även om bara en bråkdel av dessa skulle vara felaktiga betyder det ändå åtskilliga hundra oskyldigt dömda. Nätverket Mannaminne, som består av de dömda och deras anhöriga, har runt 750 medlemmar. Och då började inte problemen med samtyckeslagen, vilket Thérèse Juels bok från 2010 vittnar om. Våldtäkt är tillsammans med pedofili vårt mest skambelagda brott, och många oskyldigt dömda håller tyst.  

Hur kunde det bli så här? Tillit. Svensken litar på rättssystemet. Mestadels med rätta. Vanligtvis är klagomålet mot rättssystemet att det är för långsamt att fälla, vilket varje skjutning och sprängning vittnar om. Men just när det gäller våldtäktsmål har lagstiftare, åklagare och domare förlorat huvudet.  

Tilliten paralyserar oss. För att citera Alexander Bards tal vid Mannaminnedemonstrationen den nionde september: ”… massor med familjer där ute i Sverige genomgår en fasansfull mardröm. […] …de kommer att tycka att det här är så sjukt och så fruktansvärt att de tror att det bara är dom som är utsatta för det. För ingen annan kan vara utsatt för något så hemskt..." 

För några år sedan anklagades och fälldes en kamrat till mig. Jag trodde honom när han sa att han var oskyldig. Men jag trodde honom inte när han sa att det fanns hundratals andra som utsatts för samma sak. Idag vet jag bättre. 

Att vi trott på vårt systems felfrihet har gett felen frihet att växa. Men detta är också självkorrigerande. Varje gång rättssystemet sviker minskar denna tillit, vilket tyvärr är vad som krävs för att rätta till problemet. Mannaminne växer, då varje oskyldigt dömd och dennes familj är en ny rekryt. 

Jakob Sjölander
Skribent och debattör