I valet 2026 borde väljarna kräva: bråka mindre – lös mer. Det finns en trötthet på polariserade beslut. Det vore bra om demokratifrågan kom upp på dagordningen men partierna vill inte prata om att systemet inte är rättvist. Om de erkände demokratins brister skulle det riskera den politiska ordning som de är beroende av. Demokratins kris är inbyggd i en rådande samsyn.

Vi skriver 2026, vi står inför ett tufft säkerhetspolitiskt läge, ett valår och ett Sverige som är oroande polariserat. Opinionsläget inför valet är osäkert. Sverigedemokraterna växer, Liberalerna har försatt sig i ingenmansland, Socialdemokraterna plågas av intern kritik och offentliga skandaler och Centerpartiet svävar i det blå. Det är ingen överdrift att påstå att samtliga partier behöver stärka sin ledare, bli tydligare i kommunikationen med väljarna. Dessutom behöver de försöka hålla ihop de få egna medlemmar som ännu finns kvar och omedelbart sluta underminera det politiska samtalet. Det råder ingen tvekan om att partiledarskap och förtroende är avgörande i valkampanjen.

Väljarna förväntar sig inte ideologi, de frågar inte vad partierna vill utan snarare efterfrågas deras handlingsförmåga – vad kan ni leverera? Det gäller främst brottslighet, migration, välfärdens uppgifter och ansvar samt energiförsörjningen. Det i sin tur kräver trovärdighet och erkännande av att problemen är svåra och komplexa. Framför allt efterlyses förmågan att ta ansvar. För närvarande lever svenska folket i en ansvarslös demokrati. Vi har som väljare inte en chans att ställa en politiker till ansvar, och politikerna själva tar sällan på sig ansvaret för politiska misstag och tillkortakommanden. Det finns en växande trötthet på symbolpolitik, polariserande retorik där alla problem skylls på motståndaren samt på blocklåsningar som hindrar beslut. Jag är övertygad om att vad väljarnas förväntningar är: ”Bråka mindre – lös mer.”