Den 26 april 1986. Reaktor 4 i kärnkraftverket nära staden Pripyat i Ukraina exploderar, och himlen färgas av eld, grafit och radioaktiv aska. Människorna i den svenske regissören Johan Rencks verklighetsbaserade tv-serie ”Chernobyl” (2019) vet först inte vad det är de ser. Arbetare står på broar och betraktar det märkliga skenet; en del tycker att det är vackert. Invånarna fortsätter i vardagen medan någonting i snabb takt förgiftar miljön omkring dem, luften och deras egna kroppar.
Olyckan är en teknisk och biologisk katastrof, men också en naturkatastrof i fler bemärkelser än så: även samhällets natur och människans natur är på sina håll katastrofal, vilket gör att situationen blir långt allvarligare.
Kärnfysikern Valery Legasov, en rollfigur som bygger på en verklig person, försöker förstå olyckans omfattning och kämpar mot den sovjetiska statens reflex att dölja sanningen. Serien visar hur människor skickas för att begränsa följderna – brandmän går mot lågorna som om de vore vanliga lågor, gruvarbetare gräver under reaktorn, soldater rensar tak från radioaktiv grafit. De så kallade likvidatorerna arbetade i minuter åt gången för att undvika dödliga stråldoser. Många av dessa scener bygger direkt på historiska vittnesmål och dokumenterade händelser. Vissa rollfigurer i serien hämtades ur Svetlana Aleksijevitjs dokumentära intervjubok ”En bön för Tjernobyl” (vilket ledde till en rättsprocess för filmskaparna, eftersom hon inte fick erkännande för det).









