Årets val handlar kanske mer om vem som valdes bort än vem som valdes. När priset nu gått till María Corina Machado ges världen en chans att uppmärksamma ett land som i det närmaste försvunnit ur det globala medvetandet: Venezuela. En gång Latinamerikas rikaste nation – nu ett land på gränsen till sammanbrott och förlorad framtid.
Landet med världens största oljereserver borde vara ett välståndsbygge. I stället är det en ruin. Sedan Hugo Chávez tog makten 1999 och Nicolás Maduro efterträdde honom 2013 har ekonomin kollapsat under korruption, hyperinflation och vanstyre. BNP per capita har sjunkit med över 70 procent, sjukhusen saknar mediciner, barn dör av undernäring. Nästan åtta miljoner venezuelaner har flytt – den största migrationskrisen i regionens historia. Det är en exodus med enorma proportioner som tömt landet på hopp och framtidstro.
Maduroregimen är i dag en fullbordad ”electoral dictatorship”. Valet i juli 2024, där oppositionen enligt oberoende observatörer vann, manipulerades öppet. Dissidenter fängslas, torteras eller mördas, medan världen ser på med passivitet. Ryssland gratulerade, väst tvekade. Tystnaden säger allt – och den säger mer om oss än om Venezuela.