Förra månaden ställde regeringen sig bakom det EU-förslag som i folkmun kallas ”chat control” – ett förslag som innebär krav på att leverantörer av exempelvis chatt-, lagrings- och e-posttjänster måste övervaka privatpersoners kommunikation om spårningsorder har utfärdats av myndighet. Att det uppenbarligen kränker vår rätt till integritet verkar inte längre spela någon roll, och politiker som fortfarande är emot förslaget stödde det likväl men bortförklarade det i efterhand som en ”miss”.

I en liknande anda är det sedan den 1 juli olagligt att förneka, ursäkta eller förringa förintelsen. På liknande sätt som att chat control motiveras med att man vill stoppa övergreppsmaterial på barn, förklaras denna lag med att man vill motverka antisemitism. Skyddas barnen genom integritetskränkningar? Och bekämpas rasism genom att lagen dikterar vad vi inte får säga?