Den tyska stumfilmsklassikern ”Faust” fyller 100 år. Det är en vacker och tankeväckande filmatisering av den kända myten, där en man säljer sin själ till djävulen för att vinna kunskap. Tack vare en ljuv kvinna tänds ett hopp om att godheten går ut segrande i striden mot ondskan.
Faust är en central myt i det västerländska kollektiva medvetandet. Myten bygger på en verklig person som levde under tidigt 1500-tal, men den fick ett eget liv i de tyska folksagorna och blev en del av litteraturhistorien med Johann Wolfgang von Goethes två böcker om honom.
”Den faustiska människan” har blivit till ett begrepp – inte minst genom Oswald Spenglers filosofi – för den människa som offrar sig själv för att vinna kunskap. Ja, Faust är i sin strävan efter kunskap till och med beredd att sälja sin själ till djävulen. Regissören F.W. Murnau hade redan 1922 utforskat ondskan via berättelsen om Dracula; i ”Faust” får han möjlighet att gå ännu djupare i ämnet och dessutom ge godheten en tydligare gestalt.














