Fascismen är en ideologi med så negativa associationer att det har inverkat skadligt på vår förståelse av ismen. Med hjälp av två av den italienska fascismens egna skrifter går vi till botten med vad det egentligen är för livsåskådning. Ledord blir totalitarism och en form av antimaterialism.
Nu för tiden känner många mest till fascism som ett skällsord. Ursprungligen var fascismen emellertid en italiensk massrörelse som människor med stolthet bekände sig till och som sågs som ett alternativ till att förgås antingen i kommunismens blodbad eller i kapitalismens plundringar. Exakt hur man ska definiera fascismen är inte helt enkelt. Sedan efterkrigstiden vill varken vänstern eller högern kännas vid ideologin, och båda kan hänvisa till att fascismen motsatte sig jämlikhet och en fri marknad. Under denna artikelserie har vi sett att vänster- respektive högerbegreppet inte bestäms av hur man ställer sig till jämlikhet och kapitalism, utan snarare av hur man förhåller sig till traditioner.
Också med en sådan förståelse är fascismen svår att ringa in som en vänster- eller högerideologi. I boken ”Vad är fascism?” pekar historikern Kevin Passmore på att fascismen både har rötter i socialismen och i konservatismen. Liksom konservatismen satte fascismen i sin ideologi värde på ett rotat folk, men i likhet med socialismen hade den ett starkt fokus på materiell utveckling. Till skillnad från de marxistiska socialisterna såg rörelsen ingen motsättning mellan arbetare och företagare, utan trodde att staten kunde fungera som en utjämnande kraft. Passmore pekar på att begreppen folk och stat är avgörande för att förstå fascismen. Termen totalitarism, som ursprungligen ansågs negativ, såg fascisterna som något gott. Staten stod inte utanför samhället utan var synonym med det.
Ideologiernas födelse står att finna i upplysningen. I upplysningens tänkande betraktas människan ofta som universell, vilket gör att ideologier som liberalism och socialism förstås i termer av mänskliga rättigheter snarare än som specifika historiska uttryck. Konservatismen och nationalismen är de enda ideologierna av dem vi har gått igenom som på allvar har ifrågasatt universalismen och menat att det vi värdesätter har sin upprinnelse i specifika historiska och sociala sammanhang.
