”Austerlitz” var ett av W.G. Sebalds sista verk och hans magnum opus. Genom en persons livshistoria och hans försök att minnas sin barndom undersöker författaren hur det förflutna kan gå förlorat – och om det går att återvinna.
Den tyske författaren W.G. Sebald levde större delen av sitt liv i Storbritannien men skrev främst på sitt modersmål. Han har en helt egen stil, även om senare författare har inspirerats att skriva i hans tradition.
Dokumentär, essä, fiktion, reseskildring, biografi och fotografi vävs i Sebalds böcker samman till associativa och melankoliska skildringar. Ett återkommande centralt tema är minnet och hur historiska katastrofer som Förintelsen och krigstrauman fortsätter att påverka människors liv och den miljö de lever i. Sebald var också akademiker, och hans erfarenheter som forskare satte tydliga avtryck i hans berättarstil, som förutom blandandet av dokumentära inslag med litterär prosa också kännetecknas av akademisk noggrannhet.














