USA pågår just nu en dramatisk maktkamp mellan Högsta domstolen och underordnade federala domstolar. Striden rör inte bara rättstolkning utan själva grundvalarna för det amerikanska maktdelningssytemet och kan avgöra hur mycket makt folkvalda politiker kommer att ha i framtiden, skriver USA-kännaren Anders W. Edwardsson.

I motsats till Högsta domstolen i Sverige är dess amerikanska motsvarighet SCOTUS (Supreme Court of the United States) en integrerad del av USA:s maktdelningssystem och ska enligt konstitutionen se till att kongressen och presidenten följer grundlagen. Landet runt finns också ett antal regionala federala domstolar som vanligtvis hanterar mindre ärenden. Några av dessa har dock på senare tid börjat blanda sig i storpolitiken. Detta har startat en historisk maktkamp inom den juridiska sfären, så låt oss ta det hela från början.

SCOTUS har nio domare som nomineras av presidenten men måste godkännas av senaten. Då de utnämns på livstid påverkar deras beslut ofta politik och samhälle i årtionden. Den längst tjänstgörande domaren var William O. Douglas, som satt i 36 år, 1939–1975. Ett av hans mest inflytelserika fall var Griswold v. Connecticut (1965), som slog fast att konstitutionens skydd av rätten till privatliv omfattade gifta pars användning av preventivmedel – ett beslut som senare låg till grund för flera andra avgöranden om personlig integritet, inklusive kvinnors rätt till abort.