Socialdemokraternas förslag om en ”Lex Vilma Andersson” är symbolpolitik när den är som sämst. Men den sätter också fingret på det minst sagt problematiska begreppet ”mäns våld mot kvinnor”.

Helt bortsett från de mer farsartade aspekterna av att den misstänkte mannen i det mycket uppmärksammade styckmordet identifierar sig som kvinna, så finns det ett uppenbart och allvarligt problem med vad firma Andersson/Carvalho försökte sälja in i dag. ”Mäns våld mot kvinnor” betyder – i den mån det betyder något alls – relationsvåld. Det är inte en godtycklig formulering som kan läggas på vartenda fall där en man utövar våld mot en kvinna. I så fall har det inget förklaringsvärde och ingen legitimitet som begrepp, och kan över huvud taget inte diskuteras på något intelligent sätt. Då blir det bara ett slagträ, och ibland kan man tyvärr få för sig att det är vad somliga vill ha det till.

Organisationer har kritiserat att relationsvåld där män är den utsatta parten troligen kraftigt spelas ned i relation till problemets omfattning. Börjar man väga in det, och inte minst psykiskt och ekonomiskt ”våld” som man nu vill göra, då rör man sig i en helt annan sfär med helt andra problem och målbilder. Det relationsvåld som får stora rubriker, och som driver debatten, är det där mannen begår väldigt grovt, ibland dödligt våld och/eller förföljer kvinnan kanske även efter att relationen upphört. Det är extremt allvarlig brottslighet, men en kvantitativt rätt liten subkategori av allt relationsvåld. Det behövs definitivt bättre redskap för att hantera dessa ofta personlighetsstörda förövare, men att anpassa allt arbete mot relationsvåld efter denna subgrupp är befängt – och så görs inte heller.