För många väljare är en upprepning av Magdalena Anderssons förra regering tillsammans med Miljöpartiet och Centern oroväckande. Klimatpolitiken innebar skyhöga kostnader, och värst drabbades landsbygdsbefolkningen. Många hade inte ens råd att åka till jobbet på grund av bränslepriser. För jordbrukare och företag på landsbygden var tillvaron tuff. Lägg till att korna fick skulden att metanutsläppen ökade. Till det kom höga elkostnader, exploatering av skogar för vindkraft av kommuner för grön industri. 

Lydiga socialdemokratiska kommunalråd som i Skellefteå hyllade riskprojekt som Northvolt och Stegra i Boden. Även om ett hopp tändes om en bättre framtid kan vi i dag konstatera att det inte blev som det skulle. Northvolt med sina 80 miljarder i skulder är landets största konkurs. I Boden tycks Stegra nu ha samma skuldberg som Northvolt hade innan konkursen, och hur det slutar är än så längre osäkert.

I städerna däremot kom skatteåterbäringen med regeringen Andersson: bidrag till elbilar och sänkta kostnader i kollektivtrafiken som gjorde livet lättare. Som vanligt är det medelklassen i städerna som gynnas av partierna framför andra delar av befolkningen – de hade råd med dyra elbilar. Inte ett ord dryftades om de utsläpp som storstäderna orsakar. Förnekelsen var total, morötter behövdes för att städerna skulle kunna expandera. Stockholm är också den kommun i Sverige som får mest bidrag från andra delar av landet. Centraliseringen av huvudkontor, fastighetsskatter och enorma bidrag från naturtillgångarna ger huvudstaden dess särställning. Många väljare garanterar partierna en större makt, och därför är landsbygdsbefolkningen ointressant, inte minst för Socialdemokraterna. Det är ett kluster bestående av storstadsväljare och rikspolitiker där majoriteten anser att det mesta utanför tullarna kan exploateras. I princip alla riksdagspartier står bakom denna politik – regeringen är med andra ord inte bättre. Men i det rödgröna alternativet finns inga spärrar mot centralisering eller tuffare åtgärder för klimatet.