Sverige är sedan 2011 indelat i fyra elområden. Tanken är i grunden begriplig. Om elnätet inte kan föra över all den el som marknaden vill transportera från en del av landet till en annan uppstår en flaskhals, och olika priser på var sin sida om flaskhalsen kan då bidra till att hantera problemet. Men därmed borde det också gå att svara på en ganska enkel fråga: Vilken fysisk begränsning i dagens elsystem motiverar gränsen mellan elområde 3 och elområde 4?

Jag har tagit del av en längre mejlväxling mellan en privatperson och Svenska kraftnät. Den visar inte att dagens elområdesindelning är fel, men väcker frågan om hur väl myndigheten kan förklara varför en prisgräns med stora ekonomiska konsekvenser fortfarande ligger där den ligger. När elsystemet förändras är det naturligt att också ompröva elområdena. Men då borde det finnas ett aktuellt svar på varför dagens gräns fortfarande är den rätta.

I mejlväxlingen frågar en medborgare uttryckligen vilken återkommande fysisk nätbegränsning som i dag motiverar gränsen mellan SE3 och SE4. En högt uppsatt chef på Svenska kraftnät svarar att myndigheten håller på att analysera var de strukturella flaskhalsarna finns och att den efterfrågade informationen därför inte finns tillgänglig nu. Det är ett förbryllande svar. Gränsen finns redan i marknaden och skiljer södra Sverige från resten av landet, samtidigt som den vissa timmar kan innebära betydande skillnader i elpris. Då borde det rimligen också finnas ett aktuellt och begripligt underlag som visar varför just denna gräns fortfarande är lämplig.