Kenya har varit med om projekt med investeringsstöd från både Kina och Japan. Det bor och arbetar 50 000 kineser och 700 japaner i Kenya, men dessa båda asiatiska grupper umgås aldrig med varandra. Deras uppförande och affärsinställning skiljer sig också avsevärt. Och även om de kinesiska investeringarna är mycket större föredrar kenyanerna det japanska sättet att göra affärer.
Kenyaner kan skilja mellan japaner och kineser. Jag undrade hur de kunde se skillnad och frågade några kenyaner. De berättade för mig att de som bär kortärmad skjorta och kostymbyxor till arbetet är japaner, medan de som kommer med t-shirt är kineser. En annan sak är att japaner spelar golf på sina lediga dagar, medan kineserna träffas och dricker.
Hur uppfattas det japanska sättet att leva i Kenya jämfört med kinesernas? En japansk ledare för ett handelsbolag sade en gång till mig: ”Bara kineser har mage att åka till Kenya för att göra affärer med en sjaskig resväska och utan att kunna någon engelska.”
De flesta av de 50 000 kineserna är där för att prospektera efter guld. En del är anställda inom statligt ägda företag och en del inom stora privata företag, medan andra är egenföretagare som handlar med kinesiska dagligvaror.
Olika agendor
Det lär finnas fler än en miljon kineser i Afrika och de flesta gör affärer. Å andra sidan finns det färre än 5 000 japaner i Afrika. Deras mål är att hjälpa Afrika att utveckla sin utbildning och jordbrukssystem, samt att bygga sjukhus i landsbygdsområden.
I Kenyas huvudstad Nairobi finns två av FN:s högkvarter. Dessutom finns Internationella civila luftfartsorganisationens kontor för östra och södra Afrika i Nairobi. Därför attraherar staden investeringar från hela världen, inklusive från Kina och Japan.
Två olika vägprojekt
2008 började den kinesiska regeringen att stödja ett motorvägsprojekt för en bättre förbindelse med industristaden Thika, norr om Nairobi. Motorvägen byggdes av tre kinesiska företag, China Wuyi, SinoHydro och Shengli Oilfield. Den totala kostnaden var motsvarande 360 miljoner dollar. Den fem mil långa nya motorvägen utvidgade den ursprungliga vägen (med två körbanor och fyra filer) till en väg med totalt åtta filer. Projektet inkluderade östra Afrikas längsta vägbroar, tunnlar och broar för fotgängare, med mera. De kinesiska företagen byggde detta på fyra år.
Samma år investerade den japanska regeringen motsvarande 24 miljoner dollar för att stödja byggnationen av den 1,5 mil långa Kileleshwa road, som löper genom centrala Nairobi. Den ursprungliga planen var fyra filer, men japanerna förändrade slutligen det till två och det tog dem sex år att bygga vägen.
Kinesisk media rapporterade om att det kinesiska byggnadslaget överträffade det japanska vad gäller att bygga bättre och snabbare. Men om man tar en närmare titt på de två projekten blir berättelsen lite annorlunda.
Kinas ekonomiska nedgång drar med sig andra länder
Större ekonomisk och social nytta
Varför ändrade japanerna en fyrfilig väg till en tvåfilig? Den japanska regeringen gjorde undersökningar och upptäckte att de lokala invånarna gillar att springa. Därför övertygade de den kenyanska regeringen att ändra vägplanen till tvåfilig och istället inkludera rymliga trottoarer för människor att både gå och löpa. Samtidigt byggde de sluttande och modernt utformade dräneringsdiken på båda sidor för att hjälpa små djur att komma upp ur dikena vid översvämningar.
Eftersom vägen går rakt igenom stadens centrum byggde de också ett monument, så att många kenyaner kan komma ihåg och uppskatta Japan för stödet i detta vägprojekt.
Enligt Laban Onditi Rao, vice ordförande för Kenyas nationella handels- och industrikammare, hyrde japanerna in lokala byggnadsföretag för att bygga vägen och de köpte lokalt råmaterial – detta medan kineserna importerade både råmaterial och arbetskraft från Kina.
GRANSKNING: Kinas internationella stöldindustri
Vad Kina egentligen gjorde var att dumpa överskottstillgångar i Kenya. Det kallades för bistånd, men de gjorde vinst på det. Faktum är att Japans stöd och investeringsmodell skapade en större ekonomisk nytta för Kenya, med bättre sociala effekter, sade Laban Onditi Rao. Han föreslog att om Kina kunde bli mer som Japan, anställa fler kenyaner, använda råmaterial från Kenya och lämna pengar i Kenya – detta skulle ändra det kenyanska folkets uppfattning om Kina.
Xu Jingbo är en välkänd kinesisk journalist som bor i Japan. Han är grundare av ribenxinwen.com – en kinesisk webbsajt som rapporterar nyheter från Japan. Detta är en förkortad version av en krönika, publicerad på hans personliga blogg 28 augusti 2016.
