Jag brukar tala om skillnaden mellan att tänka att man har en kropp och att man är en kropp. Vanligast är att folk ser sin kropp som skild från en själv, som att kropp och själ är skilda från varandra. Den som tänker så driver lätt sig själv alldeles för hårt, något som är vanligt hos chefer och ledare. Man glömmer att allt hänger ihop.
Det var en höst för ungefär tio år sedan. Jag satt mitt emot en av Sveriges framgångsrika företagsledare, en före detta elitidrottare, nu en man i femtioårsåldern med en välskräddad kostym, ett fast handslag och en fullbokad kalender månader framåt. Han ledde ett bolag med många anställda, en betryggande omsättning och åtnjöt stor respekt i branschen.
Men det jag ville prata om var inte framgångarna. Jag ville prata om övervikten, rökningen och tankarna som höll honom vaken på nätterna. Jag ville fråga om han ibland kände att hjärtat slog fort och hårt utan synbar anledning och om han mindes när han senast hade skrattat ordentligt.











