Det finns få föremål som kan laddas så tungt med nationell symbolik som en bil. Och i Sverige har det alltid funnits ett namn som har stått i särklass: Volvo. I många uppväxtskildringar är Volvo lika närvarande som röda stugor och kaffepannan på vedspisen. Man minns hur man brukade sitta i baksätet och räkna älgar.

Genom decennierna fanns det en sorts tyst överenskommelse mellan märket och människorna i konungariket Sverige: Volvo stod inte bara för bilar, utan för trygghet, uthållighet och just den där svenska pålitligheten. Volvon var ofta det mest värdefulla föremålet i hemmet och skattades även därför högt.

PG Gyllenhammar var inte bara Volvos chef, nej, han var Sveriges ansikte utåt. Som Nordens ojämförligt största industriledare gjorde han Volvo synonymt med Sverige självt. Mäktigare än politiker, kanske till och med mer känd än en del kungligheter, satte han tonen för en hel epok. PG var den synlige bolagsledaren som tog politiska strider och jagade storaffärer, men lät samtidigt bygga fabriker för mer människovärdigt arbete. Gyllenhammar blev internationellt uppmärksammad för att utmana löpande band. Kalmarverken (1974) och senare Uddevallafabriken (1986) byggde på självstyrande arbetslag, bättre ergonomi och rotation. Genom detta blev han nio år i rad framröstad av det svenska folket som ”Sveriges mest beundrade man”.