Det har varit mycket Vatikanstaten den senaste tiden, av förklarliga skäl. I år infaller även ett så kallat jubelår, en signifikant katolsk högtid som förväntas dra miljoner extra besökare till världens minsta land. Om du funderar på att besöka Vatikanen, som även erbjuder några av världens mest utsökta konstupplevelser, så kan det vara bra att veta att det finns en bankomat som kan ge instruktionerna på latin: ”Inserito scidulam quaeso ut faciundam cognoscas rationem.” Det vill säga: ”Sätt in ditt kort, tack, för att vi ska kunna fortsätta transaktionen.” Frågan är vad ”Uttag medges ej” heter på latin? Thank God for Google Translate!

En upplyst Herre

En man i vitt omfamnar en annan man som är illa märkt av sjukdom. Huden är förvriden, kroppen ärrad. Men påvens hand tvekar inte. Den vilar varsamt över såren, som vore de ett heligt altare. Det är november 2013, på Petersplatsen. Mannen heter Vinicio Riva och lider av neurofibromatos, en ovanlig sjukdom som har gett honom svåra tumörer över hela kroppen. I många år undvek människor hans blick, men inte Franciskus. ”Han kramade mig, kysste mitt ansikte. Jag kände bara kärlek”, berättade Vinicio efteråt.

Påve Franciskus sade att kyrkan ska vara som ett fältsjukhus: öppet för sårade själar, inte en salong för de perfekta. Han valde själv bort att bo i ett palats, föredrog enkel mat, körde en gammal Ford Focus i stället för att åka limousine, och gjorde oannonserade besök hos hemlösa och missbrukare. Han ringde okända som hade förlorat någon närstående för att ge dem styrka. Han visade att Guds närvaro inte bor i höga ord eller i en tjusig skrud, utan i att se den osedda, röra vid den orörda, älska den oälskade. Och det var nog därför som han själv blev så älskad.