På gravstenen står det “okänt flickebarn”. En iskall decembernatt har hon hittats död i en gångtunnel, fortfarande med navelsträngen kvar. Vem lämnade flickan där? I 24 år har polisen sökt efter svar – och efter en mördare.
Det är tre dagar kvar till julafton 2002 och bitande kallt ute. Ett par är på kvällspromenad med sin hund i Brunna, i Upplands-Bro, när hunden plötsligt fattar intresse för något.
På den frusna marken i en gångtunnel ligger ett tygbylte.
– Jag petar litegrann och så ser jag den lilla, lilla handen. Då säger jag ”jag ringer polisen”, har mannen i paret tidigare berättat för P4 Stockholm.
När polisen kommer till platsen konstateras att det ligger ett spädbarn i tygbyltet, naket och livlöst. Det är en flicka.
– Barnet var insvept i ett örngott och navelsträngen var kvar, säger Susanne Pilenbåge Fahlström vid polisens avdelning för kalla fall i Stockholm.
Polisen vet vissa saker: flickan är omkring 50 centimeter lång och väger runt 3,5 kilo. Kroppen bär dna-spår från en annan person, en kvinna.
Och flickan har blivit mördad.
”Hon har andats”
– Hon har andats innan hon dog. Man kan ju få ett dödfött barn, men så var inte fallet här, säger Susanne Pilenbåge Fahlström.
– Vi vet hur hon dog, fynd på kroppen påvisar det. Men vi kan inte gå in närmare på det.
Många frågor saknar svar: Vem lämnade flickan i gångtunneln? Och varför?
Polisen och kommunens socialförvaltning väntar in i det sista med att begrava flickan. Men när elva månader gått och ingen anhörig hittats läggs hon till sin sista vila på Kungsängens kyrkogård. Kistan är vit och förkrossande liten.
På gravstenen står det ”Okänt flickebarn, 2002”.
– Det är hjärtskärande, säger Susanne Pilenbåge Fahlström.
I 24 år har polisen sökt efter svar. Flickans öde har berört många och fortfarande får kalla fall-gruppen in tips då och då.
Frihetsberövade har släppts
Dna-profilen som tagits fram utifrån de spår som säkrats har skickats ut via prüm, ett samarbete för utbyte av uppgifter som alla EU-länder ingår i, och lagts in i Interpols databas.
Skulle gärningspersonen bli topsad i något annat ärende kan personen alltså, via dna-profilen, kopplas till mordet på spädbarnet.
– Någon sådan träff har vi inte fått än.
Via dna-spåren har polisen också tagit fram en sorts fantombild som visar mamman eller en nära anhörig. Men Susanne Pilenbåge Fahlström betonar att den inte är lika träffsäker som en riktig fantombild.
– Det blir en genomsnittlig bild av någon som har mörkt hår, som kommer från Mellanöstern och som har bruna ögon. Det blir liksom en påhittad bild utifrån de förutsättningar man kan se på dna-strängen, säger hon.
Det har funnits misstänkta och frihetsberövade i ärendet, men som sedan släppts igen och avskrivits från utredningen. Hur många vill polisen inte uppge.
Bibel i snön
Och så finns det en pusselbit till.
18 dagar efter att flickan hittats död hittas en bibel på samma plats, väl synlig i snön.
– I närheten fanns en bibelskola. De flesta eleverna där blev hörda men inget anmärkningsvärt framkom, säger Susanne Pilenbåge Fahlström och fortsätter:
– Vi har även gjort kontroller mot socialtjänsten, sjukhus, barnmorskor och psykiatriska kliniker. En festlokal låg i närheten och gästerna är hörda. Vi har kontrollerat hotell och campingar.
Den 1 juli förra året ändrades lagen och det blev tillåtet för polisen att använda dna-baserad släktforskning för att lösa mord och grova våldtäktsbrott. Metoden får dock endast användas för att hitta gärningspersoner – inte för att identifiera avlidna.
Det går alltså inte att använda metoden för att få reda på vem flickan var, och än så länge har polisen inte använt den på det andra dna-spåret som hittades. Men det kan bli aktuellt, enligt Susanne Pilenbåge Fahlström.
Efter 24 år är det där hoppet finns. Ska fallet kunna lösas krävs en matchning på dna-profilen.
– Det är svårt att få en åklagare att åtala någon om man inte har riktig bevisning när det är så här gammalt, säger Susanne Pilenbåge Fahlström.
– Det är det som gäller: viktiga, ”hardcore” bevis.
