Vi ska i denna sista spalt om barockens danssvit ta oss an den fråga som hängde kvar i luften från förra gången: Varför är många sviter utvidgade och kompletterade utöver de fyra närmast obligatoriska danserna allemande, courante, saraband och jigg?
Låt oss börja med att undersöka varför en sats ofta har lagts till före allemanden, och varför denna sats vanligen är ett preludium.
Barocktidens Frankrike rymde många lysande tonsättande lutenister. När de började sammanställa danser till sviter uppstod ett behov av att uppmärksamma publiken på den finstämda lutklangen och locka in den i rätt stämningsläge.










