Även solen, det vill säga jag i detta fall, har sina fläckar. Jag har i mitt liv gjort en hel del språkliga misstag som skulle ha gjort Birger Sjöbergs blamagegud lycklig. Jag kommer dock skadeglatt att låta andras språkfel få vara med på ett hörn. Men vi tar väl det från början.
Min pappa var en språkintresserad tullare i Helsingborg. Han gillade att sätta mig på det hala. När jag var cirka tio år gammal frågade han hur jag stavade till ”stog” i meningen ”Han stog i hallen”, med genuint skånskt uttal.
– S-T-O-G, sade jag, aningslös om fällan som var gillrad.











