I en artikel om Ukrainastödets demokratiska förankring poängterar Andreas Eklund att miljardutgifter kräver folkets medgivande. Då bör även Sida och dess biståndsmiljarder prövas på samma sätt, skriver fil.dr Jaro Pleva i en replik.
Andreas Eklund tar bland annat upp kostnaderna för stödet till Ukraina under kriget och det faktum att ingen – i demokratins namn – frågat folket om det ger sitt medgivande till utgifterna i mångmiljardklassen. Här dyker det ur minnet osökt upp en jämförelse med andra miljardrullningar, dock i fredstid. En sådan är kostnaden för Sida (Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete), på drygt 53 miljarder kronor per år i dagens penningvärde. Det finns säkert fler statliga utgifter som kan öka summan av diskutabla skatteutgifter, men Sida får tjäna som ett exempel här.
Skillnaden mot Ukrainastödet är att Sidas utgifter har permanentats under flera tiotal år. Ytterligare skillnad är att knappt någon under den långa tiden har ifrågasatt miljardrullningen eller lyft frågan om huruvida utgifterna har ett demokratiskt godkännande hos folket. Kan motivet vara att den heliga bilden av Sverige som ”humanitär stormakt” är odiskutabel och måste stå kvar under alla förhållanden och under alla regeringar? Det är alltså först Ukrainakriget som har dragit frågan om miljardöverföringar till utländska mottagare till sin spets.
Miljardrullningen har kunnat pågå i över 60 år och kostat uppemot ett par tusen miljarder kronor.
Har medborgarna någonsin prövat miljardöverföringarna från Sida och deras politiska och moraliska innebörd? Miljardrullningen har kunnat pågå i över 60 år och kostat ett par tusen miljarder kronor över tid, utan att folket tillfrågats. Samtidigt har välfärdssatsningar på någon enstaka miljard – som exempelvis en tandvårdsförsäkring värd namnet – på sin höjd utlovats som valfläsk.
I jämförelse ter sig kostnaderna för Ukrainastödet som peanuts, och de kan dessutom anses klart mer motiverade, åtminstone ur moralisk synvinkel – ty man bör väl stödja offer för en aggressiv imperialist? Föreställningen att själva hamna i en liknande situation borde vara nog för att väcka stark empati.
Motiveringen för Sidas miljardstöd till olika regimer världen över – främst socialistiska och även korrupta diktaturer – torde vara föremål för en separat diskussion. De uppgifter som från tid till annan har läckt ut är inte särskilt uppmuntrande, vare sig moraliskt eller avseende effektivitet.
Den slutliga frågan blir: Är Sida en demokratisk institution, som uppfyller krav på genomlysning, effektivitet och demokratisk kontroll över användningen av skattebetalarnas pengar?
Jaro Pleva
fil.dr
