Yukio Mishimas novell ”Patriotism” finns nu för första gången i svensk översättning. Boken handlar om en man som begår självmord genom seppuku, något som också författaren gjorde ett knappt decennium efter att novellen publicerades. Ett öde som leder till tankar om liv, död och ära.

Den 1 januari 1946 avsade sig Japans kejsare Hirohito sin gudomlighet. Efter Japans kapitulation i andra världskriget krävde USA att landet skulle få en mer västerländsk inriktning och därmed demokratiseras. Kejsarens avmystifierande av sig själv har benämnts ”mänsklighetsförklaringen”. Yukio Mishima var vid tidpunkten 20 år och såg inget mänskligt i denna halvabdikation, utan betraktade den som en skymf mot alla japaner som dött för den gudomlige kejsarens skull. Även om Mishima med åren blev alltmer radikal utgjorde detta kollektiva trauma från början grunden för hans gärning.

För många är Mishima mer känd för sin död än för sitt liv. År 1970 försökte han tillsammans med fyra andra män återge kejsaren hans makt. De gjorde intrång hos den japanska försvarsmakten i Tokyo och bakband dess regementschef. Därefter försökte Mishima övertala soldaterna att genomföra en statskupp och återta sina samurajdygder. Soldaterna var inte inne på samma spår som Mishima, utan buade åt honom. Mycket talar för att Mishima förstod att han gav sig in i en strid som han inte kunde vinna – inte minst eftersom han före intrånget skrev ett avskedsbrev och det snarare handlade om ett spektakulärt självmord. Efter det misslyckade talet tog han sitt liv genom att begå seppuku (harakiri) tillsammans med en av sina kumpaner. Han hade länge varit fixerad vid en god död, vilket är det ämne novellen ”Patriotism” (1961) kretsar kring.