Iran har i decennier beskrivit USA som den stora Satan och förnekat Israels rätt att existera. Under senare tid har hoten även riktats personligen mot Donald Trump, som regimen och dess anhängare öppet har sagt sig vilja döda. Samtidigt talar samma regim om förhandlingar, vapenvilor och diplomatiska lösningar. Vad är ett avtal värt med den som önskar din död?
Alternativen som står till buds är få och alla ofullständiga. Det ena spåret är att undvika onödiga provokationer, bygga det starkaste möjliga försvaret och hoppas att hotet hålls tillbaka genom avskräckning. Det andra är att aktivt försvaga fiendens kapacitet genom riktade militära åtgärder, bibehålla ett robust eget skydd och samtidigt hoppas på inre förändring inom regimen eller samhället. Båda strategierna kräver svåra avvägningar och bär på betydande risker. Ingen av dem ger någon varaktig garanti, och varje val medför nya hot.
Iran representerar ett särskilt svårt fall eftersom regimen förenar klassiska säkerhetspolitiska intressen med en revolutionär islamistisk ideologi. Ambitionen att sprida den islamiska revolutionens idéer och motverka väst är inte enbart ett utrikespolitiskt verktyg utan en del av regimens självbild. Det gör diplomatin mer komplicerad än mellan stater vars främsta mål är säkerhet, handel eller territoriella intressen. Förhandlingar kan fortfarande fylla ett taktiskt syfte, men frågan är om de också leder till en verklig förändring av de grundläggande målen.
