Det finns få saker som ger samma känsla av lugn som att vandra i en sommarskog med en bärkorg i handen. Fåglarna kvittrar, vinden rör sig mjukt genom trädkronorna och mellan det gröna riset lyser blåbären som små safirer. Efter en stund är händer och tunga blålila, tempot har sjunkit och tankarna har tystnat.
Vi brukar tala om mindfulness och återhämtning som något nytt. Men kanske har vi gjort samma sak i sekler.
Långt tillbaka var de flesta av våra förfäder bönder och torpare. Skogen var ett extra skafferi, och sensommaren handlade inte bara om att njuta av naturen utan framför allt om att säkra vinterns förråd. Under några intensiva veckor gav sig barn, vuxna och gamla ut för att plocka blåbär, lingon och andra vilda bär. Det var ett arbete som kunde avgöra hur väl man klarade den långa nordiska vintern.









