AP-fondernas investeringar via Polhem Infra är alltjämt ett svart hål. Miljarder har satsats i förlusttyngda energibolag och komplexa strukturer – samtidigt som insynen är minimal. När varken årsredovisningar eller svar går att få väcks frågan: vad döljer sig egentligen bakom upplägget? Och varför ska pensionskapital placeras i en miljö där riskerna är svåra att överblicka?
Häromveckan skrev jag om Tredje och Fjärde AP-fondernas onoterade investeringar via kommanditbolaget Polhem Infra KB. Det är fortfarande ett svart hål. Här kommer en uppföljning och ovanpå det ett litet ”anspråkslöst förslag” om vad man skulle kunna ha AP-fondernas gigantiska kapital till.
Polhem Infra KB hade vid utgången av 2024 – någon information för 2025 har varken bolaget eller de ägande AP-fonderna publicerat – 8,2 miljarder kronor i portföljbolagen Arelion, Solör Bioenergi, Skaftåsen Vindpark och Lycksele Vindpark. Av dessa var 7,5 miljarder kronor i aktier och 0,7 miljarder i aktieägarlån. Därutöver har de under 2025 köpt 49 procent i finländska Björneborgs energibolag Pori Energia, som har optioner på att bygga solcellsparker med bland annat Svenska kyrkan.











