Det finns en traditionell kinesisk lärobok som ska lära barn god moral och gott uppförande. Boken "Di Zi Gui" (”Normer för att bli en god elev och ett bra barn”), skrevs av Li Yuxiu under Qingdynastin när kejsare Kang Xi var regent (1661-1772). I den här serien ska vi presentera några gamla kinesiska berättelser som ger exempel på viktiga lärdomar som lärs ut i "Di Zi Gui". Det här avsnittet handlar om några saker man ska tänka på i det dagliga livet som tas upp i det tredje kapitlet i "Di Zi Gui". Första delen av två handlar om att göra rätt fast ingen ser.
I "Di Zi Gui" får barnen lära sig vikten av att röra sig väl avvägt och utan yvighet.
Dra långsamt ifrån gardinerna
utan att orsaka oljud.
Ta vida svängar
utan att stöta i hörnen.
Håll ett tomt kärl
som om det vore fullt.
Gå in i ett tomt rum
som om det vore någon där.
Dessa något kryptiska rader lär ut en viktig princip – att man alltid ska uppföra sig oklanderligt, även när man är ensam och det inte finns någon som ser.
Yang Zhen avstår en gåva av guld
Yang Zhen var en berömd lärd man som levde under Östra Handynastin. I unga år förlorade han sin far, och fick växa upp i fattigdom. Men Yang Zhen var ivrig att lära sig och studerade mycket flitigt. På så sätt samlade han mycket kunskap och blev en lärd man. Det fanns till och med ett populärt talesätt bland den tidens lärda som sade att ”Yang Zhen är Guanxis Konfucius”.
Yang Zhen undervisade i 20 år innan han fick tjänst som ämbetsman i regeringen. Eftersom han var över 50 år hade ingen, inte ens han själv, förväntat sig att han skulle utses till en ämbetsposition. Men Yang Zhens goda rykte hade nått general Deng Zhi som erbjöd honom att bli ämbetsman. Senare kom Yang Zhen att bli prefekt över häraden Jinzhou och Danglai.
Yang Zhen var rättvis och hederlig och sökte inte efter egen vinning. Han var noga med att hålla sig till principen att vara en ”tjänsteman med rena händer”. Han var en ämbetsman som inte var korrupt.
När Yang var prefekt i Jinzhou, träffade han en man som hette Wang Mi, som han upptäckte var mycket begåvad. Därför rekommenderade han Wang Mi till tjänsten som domare i Changyi härad.
Senare blev Yang Zhen befordrad till prefekt i Donglai. När han begav sig till Donglai passerade han Changyi, där han blev varmt mottagen av Wang Mi.
På kvällen gjorde Wang Mi ett besök hos Yang Zhen. De två männen samtalade och hade trevligt i många timmar tills de upptäckte att det blivit sen kväll. När Wang Mi skulle gå tog han upp lite guld ur fickan och sade: ”Det är ett sällsynt tillfälle att få träffa er, min store mentor. Jag har med mig en liten gåva för att visa min tacksamhet för din vägledning.”
Yang Zhen svarade: ”Eftersom jag kände till din begåvning, rekommenderade jag dig till ett officiellt ämbete med förhoppningen att du skulle vara rättvis och inte bli korrupt. Det du nyss gjorde var inte vad jag hoppades på. Det bästa sättet att återgälda mig är genom att tjäna landet väl istället för att ge mig något.”
Men Wang Mi insisterade: ”Det är mitt i natten, ingen kommer att veta något utom du och jag. Var snäll och ta emot den.”
När Yang Zhen hörde det blev han genast barsk och sade: ”Vad är det du säger? Himlen vet, jorden vet, du vet och jag vet. Hur kan man säga att ingen annan vet? Är inte vårt samvete här när ingen annan är här?”
När Wang Mi hörde detta rodnade han av förlägenhet och försvann i all hast med sitt guld.
Senare blev Yang Zhen förflyttad till Zhou härad. Han var rättvis och rättskaffens, och hela hans familj levde ett enkelt liv. Hans vänner försökte övertala honom att lämna en del egendom till sina barn, men han svarade med ett leende: ”Jag lämnar mitt rykte som icke korrupt ämbetsman i arv till mina barn. Är inte det tillräcklig rikedom?”
Det är lätt att efterleva sina etiska principer inför andra men det är svårare att vara lika konsekvent när man är ensam. Att Yang Zhen vägrade ta emot gåvan visar hans föredömliga förmåga att vara hederlig och rättskaffens även när ingen ser honom. Det är en värdefull egenskap för alla att lära av och ta efter.
