Medan Umeå fortfarande är en relativt trygg stad, har andra saker förändrats sedan Umebon Börje Thorstensson var ung. Det gäller både det sociala och det dialektala. ”Sanna je re”, konstaterar han.

Att Umeå kom att kallas Björkarnas stad har med stadsbranden 1888 att göra. Efter den planterade man björkar längs esplanader i staden med förhoppningen att de likt brandgator skulle kunna hejda bränder från att sprida sig i framtiden.

Börje Thorstensson bor med sin sambo i Umeå. Här trivs de bra, med både närhet till bärskogar och barn och barnbarn. Han säger att smeknamnet är välkänt i övriga landet och att man kan se björkar på alla håll i staden.

– Nog gör den skäl för att kallas Björkarnas stad.

Med undantag för fyra års arbete som säljare i Stockholm på 70-talet har Börje levt hela sitt liv i eller i närheten av Umeå. Han växte upp på en bondgård i Ersmark, ett samhälle som ligger sju kilometer norr om centrala Umeå. På gården fanns kor, hästar och grisar. När han började i sjunde klass fick han gå i skola i stan, på Tegs centralskola.

Börje säger att det alltid har varit en bra och trygg stad att bo i.

– Jag tycker inte att det har förändrats mycket. Tryggheten har alltid funnits.

Från när han var liten, på 50-talet, minns han Tempo nere i centrum. Han skrattar åt minnet av en gång när de vara nere på stan; hur han blev skrämd av en stor hund där utanför affären.

Sett till det sociala har mycket förändrats med tiden. Som ung var han mycket ute på dans med ett kompisgäng, från att han var 14 år och tills han träffade sin fru.

– Vi gick på K4 och I20, som fanns på den tiden. Det var på onsdagar och söndagar och vi var mycket där. Vi åkte ut till sommarstugor och for överallt och dansade. Vi hade mycket roligt!

Han beskriver att det då fanns en mer utbredd danskultur än i dag.

– Det vi höll på med, det gör man inte på samma sätt i dag. Det fanns mycket sådant och det var vanligt att man for ut och dansade och träffade folk.

I dag umgås de unga på ett annat sätt, konstaterar han.

– Men jämfört med mina föräldrar så umgicks vi mer än vad de gjorde.

En skillnad nu för tiden är hur man använder mobiltelefonerna i umgänget.

– Den yngre generationen använder dem mycket mer än vad vi gör, säger han och tillägger att de förstås också använder mobiltelefoner, men inte lika mycket och inte på samma sätt.

Med viss oro talar han om hur mycket unga använder datorer och mobiltelefoner nu. Det påverkar deras sömn, vilket får följder, bland annat för skolan, menar han. Det blir en ond spiral och sådant tror han kan vara en bidragande del till att fler mår sämre nu.

Samtidigt säger han att det finns mycket som är bättre nu än när han växte upp; generellt lever man mer bekvämt och har det bättre.

Man fick nog ta det man vart erbjuden, och det gjorde man.

När Börje hade gått ut nian fick han jobb som elektriker på Bowaters, en trämassefabrik nere vid Umeälven, där även hans pappa arbetade. Så småningom började han läsa kvällskurser för att bli elingenjör. Något val av arbete fanns inte.

– Man fick nog ta det man vart erbjuden, och det gjorde man.

Som ung jobbade han på somrarna, för att bidra hemma.

– Det var givet att man skulle jobba på somrarna.

Han har hunnit jobba bland annat som lastare och springpojke. Nu för tiden är valfriheten större, och det är inte lika självklart för alla att jobba på sommaren, konstaterar han.

Som ung upplevde han Umeå som en trygg stad. Överlag tycker han att det fortfarande stämmer och i jämförelse med andra större städer är det relativt tryggt i Umeå. Några bostadsområden med tung kriminalitet finns inte.

Under några år på 2000-talet fanns dock en allmän rädsla för Hagamannen. Det som oroar Börje nu är bilbränderna på senare tid i staden.

– Det är ju en jättehändelse som inte har funnits förut. Bränder har ökat.

Brott som sker i hemmen skrämmer också och han har uppfattningen att det finns mer av det generellt i samhället nu än förr.

– Både det, och våldet har kommit på senare tid.

Umeå var respekterat, en universitetsstad.

Något som bidrog till stadens utveckling och förändring var när Umeå universitet grundades 1965.

– Det gjorde att stan växte mycket och det kom in nya människor från olika håll. Men inte hade jag någon känsla då av att det blev någon större förändring på grund av det.

Umeå fick ett till dansställe, tillägger han och skrattar.

– Där har man varit ett antal gånger.

Han säger också att det gav en viss status att ha ett universitet, vilket han märkte genom kontakt med människor runt om i landet.

– Umeå var respekterat, en universitetsstad.

Staden växte och gick om Sundsvall i antal invånare. 2022 ligger Umeå på plats 13 bland tätorter i Sverige, och är störst i Norrland.

Med tiden har Börje sett hur det dialektala har minskat i Umeå. Han minns kontrasten när han kom till Stockholm på 70-talet. Då fick han anpassa sig och umedialekten fick vila.

– Jag pratade ju bondska och vissa ord förstod de inte. Ibland kan det bli sådana ord att det inte är lätt att tänka sig vad det betyder.

Väl tillbaka i Umeå hade hans dialekt förändrats.

– Jag pratade rikssvenska, men jag hade inte lagt om dialekten till stockholmska.

Men han föll snart in i dialekten igen. När han lyssnar omkring sig nu för tiden hör han dock att talet har förändrats. Han tar ett exempel.

– ”Sanna je re”.

Uttrycket betyder ”så är det”.

– Det är ingen som säger det, utom jag och några till som har hört det.

Han menar att det talas mindre dialekt i Umeå nu.

– Det är nästan ingenting kvar. Det är så utslätat. Någon gång hör man något ord, men oftast inte, säger han och fortsätter:

– Det var trevligt när man pratade lite bondska, genom att jag förstod det. Det är lite synd att det försvinner.

Stadsbranden 1888 är en betydande händelse i Umeås historia. Sommaren 1888 var torr. Sommaren innan hade Luleå brunnit ner och under hela juni, fram till midsommar, hade inte en millimeter regn kommit. 

Mitt på dagen den 25 juni 1888 började det brinna i Bryggeriaktiebolagets huvudbyggnad i västra delen av staden. Brandberedskapen var god, men det blåste hård nordostlig vind. Elden spreds vidare österut via brinnande takspån. På den tiden var Umeå en trästad där taken bestod mest av spån som då var mycket torra efter en torr vår.

Elden drog fram till sju-åtta-tiden på kvällen då den hejdades av björkarna längs med Östra Esplanaden. Länsresidenset, rådhuset och hela stadskärnan, med bostäder, förstördes i branden. Ingen omkom, men av de 3 000 invånarna blev omkring 2 300 hemlösa.

Samma dag brann både Lilla Edet och Sundsvall.

Många björkar finns i dag planterade längs gator i Umeå, men just längs Östra Esplanaden finns inga björkar nu.

Kontakta journalisten: [email protected]