Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Skogsindustrins skogsskövling är inte långsiktigt hållbar så som den sköts i dag. Skövlingen hotar inte bara den ekologiska balansen och mångfalden utan är även ett hot mot skogsindustrin själv. För att vända situationen behövs till att börja med ett konstaterande att det blivit fel. Det skriver civiljägmästaren Peter Lindgren.
”Storskalig skogsskövling och förstörelse av ekosystem är exempel på vad som skulle kunna erkännas som internationella brott mot mänskliga rättigheter – ekocid.” Så skrev förra utrikesministern Margot Wallström förra året.
Det är en intressant tanke från en av våra mest rutinerade tidigare EU-politiker. Men också skrämmande för oss som ägnat stora delar av vårt liv åt det svenska skogsbruket. För hur många ekosystem har inte vår näring skadat?
Personligen landar jag i att vi nu ser början på slutet av svensk skogsindustri, i varje fall om man inte inför ett mer naturnära skogsbruk.
De senaste 20 åren har vi fått allt fler bevis på att skogarna inte mår bra av dagens skogsbruk.
En majoritet av svenska folket har redan sett, häpnat och förfasat sig över hur dagens skogsbruk bedrivs. Det bör vara en tidsfråga innan marknaden gör detsamma och vägrar befatta sig med produkter från svenskt skogsbruk. Otänkbart, ja, men det har hänt förr. Tänk bara på Facit, varven, Saab och textilindustrin. Det finns varningssignaler. Nästan varje dag något nytt: EU, IPCC, Klimatpolitiska rådet, Le Monde, the Guardian och i Le Figaro läser vi: ”Suéde, le paradis perdu des forêts sauvages”, Sverige, de vilda skogarnas förlorade land.
Många signaler
De senaste 20 åren har vi fått allt fler bevis på att skogarna inte mår bra av dagens skogsbruk.
För att prata klartext, dagens kalhyggesbruk bidrar i sig till omfattande skador i de svenska skogarna. Skador som kommer att tvinga ner avverkningarna samtidigt som skogsägare och landsbygd drabbas av miljardförluster varje år:
1. Över 40 procent av ungskogarna i norra Sverige är i dag skadade.
2. Granbarkborren har de senaste åren i snitt dödat 6 miljoner kubikmeter träd. Varje år.
3. Viltskadorna i skog- och jordbruk beräknas till minst 18 miljarder per år. Viltskadorna är inte jägarnas fel, utan beror på att skogsbruket inte kan hantera viltstammarna.
4. Så mycket som var fjärde skogsplanta dör direkt. Många andra röjs bort av ”misstag”. Detta är ofta handhavandefel av skogsbruket.
5. Skogsbruket betalar inte vettiga löner för skogsvården så vi har 7–8 års eftersatta röjningar i dag.
6. Därutöver finns risker med fler stormar och skogsbränder på grund av klimatet.
Allt detta är kraftfulla signaler om att vi behöver en annan sorts skogsbrukande, med mer variation, blandskogar, småskalighet och nya metoder.
Möts med mer lobby
Skogsbrukets stora problem är inte okända för näringen. Men näringens företrädare fortsätter att nonchalera beprövad vetenskap och omvärldens krav och förväntningar.
Man tror att omvärldens kritik kan bemötas med mer lobbyism och falsk marknadsföring. Men näringens agerande präglas av både faktaresistens och ovederhäftig kritik gentemot dem som kritiserar. Ett högmod som på sikt kan riskera hela branschen. Det går inte att omvandla Sveriges natur och kalla det ”grön ekonomi”. Det går inte att ödelägga Sapmi, och kalla omläggningen för ”grön energi”.
Skandalen ligger inte i att det har blivit fel – skandalen ligger i att skogsindustrin och regeringen vägrar erkänna att det blivit fel. Skogsindustrins rykte är inte så gott. Man har glömt eller förträngt gamla synder, som flygbesprutning av lövträd med hormoslyr. Lövträd som hade behövts i dag. Klor i industrin och DDT till plantor och virke. Nu senast gamla fiberbankar utanför industrierna i norr som man knappt vågar röra på grund av giftrisk.
Många duktiga unga människor vill därför inte längre jobba i en näring med detta dåliga rykte. Det kommer i sin tur att ge färre duktiga skogsforskare.
Stora vinster idag ger stora problem i morgon
Förra året gjorde den samlade skogsindustrin en vinst på minst 50 miljarder. Det är förmodligen den högsta vinst som skogsnäringen någonsin gjort. Aktieägarna är förstås på kort sikt nöjda. Men aktieägarna borde också fråga sig vad som kommer att hända på lång sikt om inte skogsbruket förändras.
För aktieägarnas höga utdelningar kommer samtidigt som deras företag ödelägger svensk natur. Oåterkalleligen. Där modernt skogsbruk drar fram förstörs alltså svenskarnas natur. Frågan aktieägarna nu borde ställa sig är hur bolagen ska hantera alla de problem som nu diskuteras.
* Förlust av biologisk mångfald (fortsatta planteringar i monokulturer bland annat med främmande trädslag, Pinus contorta).
* Fysisk förstörelse av svensk skogsmark och natur, långt över vad som stipulerats i bindande överenskommelser.
* Bristande efterlevnad av klimatmål med ökande CO2-utsläpp.
* Vikande marknad. Vad händer om europamarknaden viker? Tetrapak och Ikea kanske inte vill befatta sig med illa beryktade svenska skogsprodukter och riskera sina varumärken.
Mot bättre vetande fortsätter svenska skogsbolag, kyrkan och skogsägarföreningar att kalavverka gammal skog och skog som aldrig tidigare avverkats. Vi har aldrig haft så lite av kontinuitetsskogar som år 2023. Att svenska skogsdirektörer, påskyndade av regeringen, utan samvete kan låta sina kadrer fortsätta sin omfattande exploatering och tränga allt längre in i samernas renbetesmarker och därmed riskera att ödelägga deras framtida utkomstmöjligheter är för mig närmast ofattbart.
Och så var det det där, som Margot Wallström skrev om. Kommer det skogsbruk vi nu ser att klassas som ekocid om några år, där skogschefer ställs till svars för dagens skogsbruk? Och vilket ansvar har man som aktieägare?
Peter Lindgren - Civiljägmästare, före detta Skogsstyrelsen, FAO, Skogforsk och företagskonsult åt verkstads- och skogsindustrin.
