En metod för att kontrollera ditt verk visuellt i sight-size är att snabbt blicka mellan verket och naturen (din källa)*. Eventuella fel verkar då blinka, eller ”hoppa” ur sin position. Detta fenomen är känt inom den kognitiva psykolgin.

För bråkdelen av en sekund håller ditt sinne kvar allt som ditt öga ser. Om du växlar blicken tillräckligt snabbt kommer du, varje gång ditt öga vilar på varje par av liknande bilder, bli medveten om skillnaderna. Det kommer att framstå som att dessa skillnader hoppar eller blinkar. Det är en effekt som inte bara konstnärer kan använda sig av, det har även bidragit till att man upptäckte en ny planet**.

Clyde Tombaugh (1905-1997), som du ser på bilden överst i artikeln, var på många sätt 1900-talets Galileo. Jämförelsen är förbluffande. Som 20-åring designade och byggde han ett teleskop. Därpå byggde han ytterligare två, var och en med linser och speglar som Tombaugh slipade själv. Han dokumenterade det han såg genom teleskopen med ritningar. Som några av de här ritningarna bevisar gav Tombaughs observationer honom ett jobb vid Lowells Observatorium i Flagstaff, Arizona.

Det jobbet gav honom möjlighet att använda instrument långt bortom dem han själv tillverkade med hjälp av sina färdigheter hemifrån. Blink-komparatorn var ett sådant instrument.

Instrumentet fungerar så här: Först tar en kamera ett foto av en vald del av natthimlen. Några dagar senare, vid samma tidpunkt på natten, tas ett annat foto av exakt samma del av himlen. Båda bilderna monteras sedan på komparatorns ”skärmar”, en på varje sida. Ovanför varje bild finns ett mikroskop som reflekterar dem med hjälp av speglar, till ett centralt okular som man tittar igenom. Du kan se ett bra exempel på detta i bilden ovan.

Varje sekund lyser maskinen alternerande upp en av bilderna.

Observatörens jobb är att avgöra skillnaden mellan de två bilderna, att hitta blinkningarna. En skillnad betyder att någonting på himlen rör sig. Den rörelsen kunde indikera en asteroid, en komet eller till och med en planet. Om någonting rör sig i ett område där man inte hade sett rörelse förut så är det en ny upptäckt! Med tanke på att det kan var hundratals, om inte tusentals små vita punkter på varje fotografi, är det ett svårt jobb. Blink-komparatorn och vår hjärnas fördröjningsfenomen ändrade på det.

Blink-komparatorn är förstås inte användbar vid teckning, även om principen kan appliceras.

Låt oss säga att du ritar den grekiska krateren ovan i sight-size, och att du har tecknat konturen till höger. Stäng ena ögat och blicka snabbt med det andra fram och tillbaka mellan krateren och konturen. Fokusera först på ett område, och gå sedan vidare längs konturen. Försök sedan att titta på hela bilden samtidigt. Upptäcker du felet? Det är väldigt subtilt.

Om du inte upptäckte felet i de första bilderna kanske du är för nära skärmen. Det kräver också en del övning, och ju mer tränat ditt öga är desto snabbare kommer du att upptäcka skillnaderna.

Att flytta ögat fram och tillbaka som ett sätt att jämföra sitt konstverk med källan fungerar inte bara när man försöker hitta fel på formen, det fungerar även mycket bra för felaktigheter i valör och färg.

Darren R Rousar är en ateljé-utbildad konstnär och lärare som skriver böcker som lär människor hur man tecknar och målar. Han gör detta genom att först lära dem att se. Hans senaste bok är ”The Sight-Size Cast”. Varannan vecka publicerar han artiklar på SightSize.com.  

Den här artikeln publicerades ursprungligen på SightSize.com och är översatt från engelska. "Sight-size" är en traditionell metod för realistiskt måleri.

Fotnoter:

*Denna teknik för att hitta fel kan också fungera när man använder jämförande metoder. Storleksskillnaden mellan källan och konstverket gör det emellertid mycket svårare att upptäcka felen eftersom din hjärna jämför två förnimmelser av olika storlek.

**Jag inser att Pluto inte längre anses vara en planet. Det tillbakavisades 2006.