De två senaste årtiondena har en rörelse för positiv psykologi lyst upp den psykologiska forskningen med sin vetenskap om lycka, mänsklig potential och att blomma ut. De menar att förutom mental sjukdom så borde psykologerna också undersöka vad som gör livet värt att leva.
Den positiva psykologins grundare Martin Seligman, beskriver lycka som att ofta uppleva positiva känslor som glädje, förtjusning och tillfredsställelse kombinerat med djupare känslor som mening och syfte. Det ger ett positivt sinnelag i nuet och en optimistisk syn på framtiden. Lycko-experter menar också att lycka inte är ett stabilt, oföränderligt drag utan något flexibelt som vi kan arbeta med och sträva mot.
De senaste fyra åren har jag hållit lycko-workshops baserade på forskningsresultaten från det här fältet inom psykologin. De är roliga och jag har fått ett rykte som ”Fru Lycka”, men det sista jag vill att någon ska tro är att jag är lycklig hela tiden. Att sträva efter ett lyckligt liv är en sak, men att sträva efter att vara lycklig hela tiden är orealistiskt.
Aktuell forskning pekar på att psykologisk flexibilitet är nyckeln till mer lycka och välmående. Vi kan gå mot en rikare och mer meningsfull existens om vi till exempel är öppna för känslomässiga upplevelser och har förmåga att klara av perioder när det känns obekvämt.
Studier har visat att hur vi reagerar på omständigheterna i våra liv påverkar vår lycka mer än händelserna själva. Bara för att vi känner oss stressade, ledsna eller har ångest korta stunder betyder inte att vi inte kan vara lyckliga i det långa loppet.
Två vägar mot lycka
Filosofiskt sett finns det två vägar mot att känna sig lycklig; hedonismens väg och eudaimonismens. Hedonisternas syn är att för att känna oss lyckliga måste vi maximera nöjet och undvika smärta. Det här synsättet handlar om att tillfredsställa mänskliga lustar och begär, men den är ofta kortlivad.
Som kontrast är det eudaimoniska synsättet långsiktigt. Enligt det borde vi leva genuint och för det större goda. Vi borde söka efter mening och potential genom godhet, rättvisa, ärlighet och mod.
Om vi ser lycka enligt hedonismen måste vi fortsätta att leta efter nya njutningar och upplevelser för att ”toppa” vår känsla av lycka. Vi skulle också försöka minimera obekväma och smärtsamma känslor för att hålla humöret uppe.
Om vi däremot ser det ur det eudaimonistiska perspektivet så strävar vi efter mening genom att använda våra styrkor till att bidra till något större än oss själva. Det kan innebära obekväma upplevelser och känslor ibland, men ofta leder det till djupare nivåer av glädje och tillfredsställelse. Så att leva ett lyckligt liv handlar inte om att undvika svårigheter, det handlar om att kunna svara på motgångar på ett sätt så att man växer av upplevelsen.
Att växa av upplevelsen
Forskning visar att det faktiskt kan vara bra för oss att gå igenom motgångar, beroende på hur vi bemöter dem. Att tolerera påfrestningar kan göra oss mer motståndskraftiga och få oss att agera i våra liv. Det kan handla om att byta jobb eller att ta sig igenom en svårighet.
I studier med människor som utsätts för trauman beskrev många sina upplevelser som en katalysator för en djup förändring och förvandling. Det leder till ett fenomen som kallas ”post-traumatic growth”, att växa efter ett trauma. Ofta när människor har mött en svårighet, sjukdom eller förlust, beskriver de sitt liv efteråt som lyckligare och mer meningsfullt.
Till skillnad från att känna lycka, ett övergående tillstånd, så handlar att leva ett lyckligt liv om att växa som individ genom att hitta mening. Det handlar om att acceptera vår mänsklighet med alla sina berg och dalar, njuta av de positiva känslorna och utnyttja smärtsamma känslor för att nå vår fulla potential.
Lowri Dowthwaite undervisar i psykologiskt ingripande vid University of Central Lancashire i England. Artikeln publicerades ursprungligen i The Conversation.
