När jag var barn brukade jag de flesta fredagar åka med min pappa, mamma och bror till Cape Cod för att hälsa på mina farföräldrar. Pappa arbetade långa dagar och pendlade med en timmes enkel resväg, och det hade han alltid bakom sig när han skulle köra oss på fredagar. Han var en intensiv man och under de här körningarna var vi ofta tysta. Vi satt på helspänn eftersom vi var osäkra på hur vi skulle tolka hans buttra och allvarliga uttryck.

När vi hade kommit fram brukade farmor börja spela musik – en blandning av klassisk musik, folkmusik och pop på sin spinett, ett mindre piano. Jag brukade se hur pappas ansikte förändrades: han slappnade av i käken, och linjerna mellan ögonbrynen mjuknade, vilket såg ut att lyfta en tyngd hos honom. Han verkade alltid bära på en tankebörda.

Det här var min första erfarenhet av musikens styrka.

Nära två årtionden senare lärde jag mig om musikterapi som yrke. Jag gick på college och bytte utan tvekan mitt huvudämne för att lära mig hur man kliniskt kan använda musikens förmåga för att förändra och läka, en styrka som jag fått bevittna många år tidigare.

Musikterpin sprids genom media

Från att ha varit någonting i skymundan har musikterapi gått till något som praktiseras relativt allmänt i samhället. Till stor del beror det på stödet från kollegor inom området tillsammans med medias rapportering kring det framväxande yrket.

Jodi Picoult kom till Berklee College för att studera musikterapi för att utveckla huvudfiguren – en musikterapeut – i sin roman ”Sing you home”. Samtidigt tog politikern Gabby Giffords hjälp av musikbaserade insatser i sin rehabilitering från en skottskada. Från början kunde hon inte tala, men hon kunde sjunga, vilket användes för att få tillbaka talet.

Filmer om musikens förmåga att läka och att höja livskvalitén inkluderar bland annat de nya ”Alive Inside”, ”The Lady in Number 6”, ”Landfill Harmonic” och ”The Music Never Stopped”.

Författaren Oliver Sachs samling essäer, som ”Musicofilia”, berättar om musikens förmåga att främja inlärningen av nya förmågor och/eller återhämtning efter svåra skador och trauma. Forskning inom neurovetenskap har gett stöd för många av Sachs observationer. Till exempel får människor som har fått stroke eller diagnosen Parkinsons sjukdom lättare att gå när de lyssnar på rytmisk musik. När det gäller stroke har man sett att människor som inte kan tala ofta kan sjunga. Sången används sedan för att underlätta att få tillbaka talet. Så var fallet för Gabby Giffords.

Musiken lugnar

En annan studie visade att för tidigt födda barn på neonatalavdelning kunde lämna avdelningen i genomsnitt elva dagar tidigare när de hade en anordning som reagerade på deras sugande genom att spela vaggvisor. Barn som har genomgått operation berättar att de känner mindre smärta när läkaren erbjuder dem musikterapi efter operationen.

I mitt arbete som tal- och språkpatolog och musikterapeut kan jag använda musik för att hjälpa patienter med olika behov. Barn med autism tenderar att dras mer till musik än till tal (särskilt när de är mycket unga), så jag använder musik för att odla deras språkliga och kognitiva utveckling. I mitt arbete med hospispatienter använder jag lugn musik som har en vyssjande rytm för att hjälpa dem att jämna till deras svåra andning (vilket ibland är svårt för familjen att se).

Jag använder sånger om hopp och motståndskraft till cancerpatienter. Genom att koppla musik med bilder, som avkopplande bilder från naturen, har jag hjälpt patienter som förbereder sig för operation att bli lugna, så att de inte behöver så mycket bedövning och mediciner mot smärtan.

Jag har använt samma protokoll för att minska användningen av medicin mot ångest hos hospispatienter som jag har hjälpt. Målet är ju till sist att de själva ska kunna använda de här verktygen i sin vardag.

En chans att göra världen bättre

Som professor i musikterapi vid Berklee College of Music förbereder jag nästa generation musikterapeuter för att arbeta i olika miljöer: program för tidiga insatser, skolor, hospis och palliativ vård, cancerkliniker, vårdhem och privata kliniker. För många studenter är det en attraktiv möjlighet: en chans att använda sitt konstnärsskap till att göra världen bättre.

Varje vecka pratar våra studenter med en grupp barnsoldater i Uganda via Skype. De här ungdomarna har fått lida mycket: som barn har de tvingats att döda och ofta fått börja med sin egen familj och grannar. De har lämnat bushen traumatiserade och utan mening. Vi lär dem att använda meditationsövningar med musik för att stilla sina sinnen och ge mening till deras liv. Våra studenter ger av sina terapeutiska kunskaper till barnsoldaterna och de i sin tur framträder och delar med sig av sin musik och dans till våra studenter.

När dessa två områden – konst och vetenskap – som många kallar distinkta och oförenliga, förs samman, kan de bättre nå det gemensamma syftet: läkande och förbättring av mänskligheten.

Kathleen Howland är professor i musikterapi vid Berklee College of Music i Boston, USA. Artikeln publicerades ursprungligen för The Conversation.

Fiskaren fångar en stingrocka – då glider någonting ut ur magen på den

Den här förföljelsen har pågått i 19 år – känner du till den?