Efter en längre tids renovering kan turister nu återigen se det gamla uret i sin helhet igen. Klockan är från 1400-talet och avtäcktes den 28 september efter en tids renovering.

Sedan en tid tillbaka har besökare i Prag inte haft möjlighet att se det gamla uret, Pražský orloj, i sin helhet. Klockan monterades ner i januari 2018 för att restaureras, enligt TT.

Det astronomiska uret är en av de främsta sevärdheterna i Prag, och finns på det Gamla stadens torg, Staroměstské námesti, i ett gotiskt 1300-talstorn. Här flockas turister vid heltimmesslaget för att se den korta föreställningen när bland annat de små portarna öppnas och de tolv apostlarna vandrar runt i klockan.

Uret är från 1410 och trots många reparationer är tre fjärdedelar av komponenterna original. Vissa av figurerna har dock bytts ut med tiden. Här finns Döden i form av ett skelett med sitt timglas i ena handen och tre figurer som representerar fåfänga, girighet och lust.

Ett litet planetarium

Uret visar tid och datum, men också de aktuella positionerna för solen och månen. Det består av två urtavlor, där den astronomiska urtavlan är äldst. Under den finns en kalender med bilder, men den plattan man ser är en kopia sedan 1880. Originalet finns på Prags stadsmuseum. Verket är rikt utsmyckat och här finns också vapensköldar och skulpturer av religiösa ikoner.

Den astronomiska urtavlan är en form av mekaniskt astrolabium, ett instrument som användes i den medeltida astronomin. Klockan kan också ses som ett planetarium, som visar det nuvarande läget i universum. Bakgrunden representerar jorden och himlen och runt om rör sig fyra delar: zodiaken, en yttre, roterande ring, en ikon som representerar solen och en som representerar månen.

På en rörlig cirkel visas zodiakens tecken. Den visar solens position på ekliptikan.

Tittar man närmare på den astronomiska urtavlan så ser man tre uppsättningar siffror. Uret visar nämligen tre olika tider. Solvisaren pekar med en gyllene hand och visar dagens normaltid, äldre tjeckisk tid och babylonsk tid.

Den babylonska tiden är äldst och används inte idag. Enligt den tideräkningen är timmarna inte lika långa och kallas också planetär tid, med tanke på den astrologiska betydelsen. Enligt den babylonska tiden delades tiden mellan soluppgång och solnedgång in i tolv lika stora delar, vilket förstås var olika under året. Tittar man på den gyllene solen på visaren så hittar man den här tiden.

Den gamla tjeckiska, eller italienska, tiden delar upp dygnet i 24 lika stora delar, med start vid solnedgången. Den tiden ser man på 24-timmarsringen, ytterst på urtavlan, där gyllene Schwabacher-siffror visar tiden.

En gyllene stjärna vid den ekliptiska ringen visar stjärntiden.

På urtavlan står det skrivet på latin: aurora (gryning), ortus (uppgång), occasus (solnedgång) och crepusculum (skymning).

Tillkomst och upprepade reparationer

Klockan byggdes av Mikuláš of Kadaň och Jan Šindel, som senare blev professor i matematik och astronomi vid Karlsuniversitetet. Både den undre urtavlan och de gotiska figurerna tillkom senare, troligtvis 1490. Under 1600-talet fick klockan också statyer i trä, men det dröjde tills slutet av 1700-talet innan apostlarna kom dit, efter en större reparation av uret.

När nazisterna öppnade eld på Gamla stadens torg 6 och 7 maj 1945 tog uret stor skada. Träskulpturerna på klockan brann, liksom den undre kalenderurtavlan. Maskineriet kunde dock repareras och apostlarna i trä kunde återställas.

Efter renoveringen 2005 fick trästatyerna ett skyddande nät mot duvorna.

Under den senaste renoveringen fick en LED-skärm ersätta klockan tills den kunde sättas på plats igen. Den här gången var det mekanismerna som behövde få service så att klockan blir så pålitlig som möjligt i framtiden, berättar klockmästare Petr Skala för ITV. Orsaken var slarvigt utförda reparationer under 1900-talet.

Besökare i Prag kan se det korta skådespelet varje heltimme från klockan nio på morgonen till nio på kvällen.