Avvecklingen av ett ingenjörsmässigt planerat och väl fungerande elsystem och övergången till politiskt styrd produktion utan hänsyn till funktion och behov. Det är grunden för Riksrevisionens granskning av regeringars hantering av beslut om elmarknanden.
Fram till 2015 hade Sverige ett av världens mest effektiva energisystem. Det var uppbyggt efter ingenjörsmässiga principer om hur produktion och transmission skulle samverka med så små förluster som möjligt i systemet. Tillgång och efterfrågan på el matchades effektivt genom en övervägande del planerbar och snabbt reglerbar elproduktion. Elproduktionen var nära nog koldioxidneutral, där vattenkraft och kärnkraft tillsammans levererade knappt 84 procent av elen 2014. Resterande delar kom från värmekraftverk och vindkraftverk med ungefär lika stora delar: 8,8 respektive 7,7 procent.
Efter en omfattande avveckling av kärnkraft, utbyggd transmission mellan länder, en stor mängd icke planerbar elproduktion genom vindkraft som dessutom är geografiskt utspridd över stora områden, har förutsättningarna för det svenska elsystemet förändrats radikalt. 2022 svarade vattenkraft och kärnkraft tillsammans för 70 procent av elproduktionen, vind och solkraft för 20 procent och värmekraft för 9 procent. Att kraftvärmeverken levererar lika stor andel som 2014, trots att ganska stora effektresurser tagits ur bruk de senaste åren, förklaras med att de anläggningar som är kvar använts betydligt mer 2022 än vad som var fallet 2014.
