Gränspolisens stora personalbrist gör att säkerheten riskeras genom otillräcklig analys – den som görs når heller inte alltid ut till medarbetarna, uppger gränspolischefen för TT. Samtidigt saknas lokaler för att gränspolisen ska kunna jobba effektivt.

– Schengenutvärderare har påpekat att vi saknar vissa lokaler som krävs för att personer som inte ska få resa in i Sverige med säkerhet kan förhindras från att göra det, säger Patrik Engström, chef för gränspolissektionen vid Nationella operativa avdelningen (Noa), till TT.

Än så länge är Schengenrapporten inte antagen av EU-kommissionen och i väntan på det kan gränspolischefen inte vara så specifik när han talar om bristerna med dagens lokaler. Men han medger att ekonomi är en faktor som bidrar till att det saknas ändamålsenliga lokaler på Arlanda.

– Att ha ekonomi för att betala för ganska dyra lokaler på en flygplats, men också för att kunna betala för lokaler som vi måste ha för den uppgift som vi inte kan låta bli att göra, säger han.

– Polismyndigheten sitter lite i en rävsax här.

Även säkerhetsrisker

Varken lokalfrågan eller något annat som Schengenutvärderarna identifierar som brister förvånar Engström.

– Det här är resultatet av bristande underhåll av gränskontrolluppgiften ända sedan åren 2000–2001. Vi behöver nu reparera skador som uppstått på grund av bristande underhåll över 15 års tid, säger han.

När yttre gränskontroller kantas av olika brister uppstår också säkerhetsrisker.

– Risken är att personer som har haft för avsikt att begå brott i Sverige har kunnat resa in, att personer som varit efterlysta har kunnat passera gränsen utan att frihetsberövas, säger Engström.

Gränspolisen sysselsätter ungefär 1 100 personer i dag, varav 600–700 på gränskontrollsidan, och för tillfället gör gränspolischefen en "grov uppskattning" om att ytterligare omkring 350 personer behöver stärka upp kontrollen.

– Men det finns ingen EU-schablon för hur många man ska vara vid en gränskontroll.

Otillräckliga analyser

Svårigheten att rekrytera och utbilda tillräckligt många gränskontrollanter gör att arbetet med riskanalyser blir otillräckligt.

– Analyserna kan handla om nya fenomen när det gäller människosmuggling eller återvändande utländska stridande, och hur man ska identifiera misstänkta terrorister. Alltså övergripande beskrivningar av risker som passkontrollanter och gränspolisen behöver vara medvetna om för att göra bra jobb, säger Engström.

Men riskanalyserna behöver bli fler. Och de måste spridas bättre, enligt gränspolischefen.

– Det är en process som börjar hos en analytiker och slutar hos den enskilda befattningshavaren längst ute på linjen.

Delat ansvar

Att förstå hur informationen ska användas, till exempel vid passkontrollen på Arlanda, beskrivs också som viktigt.

– I slutänden måste det här levereras på ett sätt som gör att personen kan ta till sig det och göra det relevant i sin egen arbetssituation.

Organisationsstrukturen för polisens gränskontrollverksamhet kritiseras också i Schengenrapporten. Engström håller med om att strukturen möjligtvis inte är optimal.

Gränskontrollansvaret fördelas i dag mellan Noa och sju regionpolischefer i landet. Cheferna resurssätter och prioriterar gentemot annan polisverksamhet, medan Noa ansvarar för på vilket sätt gränskontrollerna ska utföras.

– Utvärderarna har påpekat att den typen av delat ansvar riskerar att innebära brister i ledning och styrning, säger Patrik Engström.

(John Alexander Sahlin/TT)

Det är halvtidsuppträdande i matchen – den lilla flickan stjäl showen

Den här förföljelsen har pågått i 19 år – känner du till den?